Vänd på tänket för bättre tillgänglighet

Att ge befolkningen på landsbygden och i mindre tätorter tillgång till samhällsservice, butiker och sjukvård är en utmaning. Avstånden kan vara långa, alla har inte tillgång till bil och kollektivtrafiken är inte så utbyggd som i städerna.

Detta projekt studerar hur tillgängligheten kan öka genom att vända på tänket och låta olika typer av samhällsservice komma till invånarna istället för att invånarna ska behöva resa för att nå servicen.

Exempel kan vara att specialistläkare regelbundet kommer till ortens vårdcentral, automatiserade och dygnet-runt-öppna matbutiker eller att glesbygdskommuner samverkar kring digital undervisning. Sådana lösningar kan bidra till ökad social, miljömässig och ekonomisk hållbarhet.

Flera fallstudier

I projektet kommer en handfull fallstudier att genomföras i kommuner som har prövat olika vänd på tänket-lösningar. Projektet tar därmed vidare resultat från en tidigare studie, Rättvis tillgänglighet för landsbygder och mindre tätorter, som visade att många kommuner och regioner har testat en rad lösningar som bygger på rumslig närhet och digitalisering istället för resande för att öka tillgängligheten.

Projektet gör också internationella utblickar till grannländerna Norge och Finland för att ta reda på hur andra länder – med liknande förutsättningar – organiserar service och tjänster för god tillgänglighet i mindre tätbebyggda områden.

Frågor som projektet vill besvara

• Vilka typer av lösningar som tar samhällsservice till invånarna arbetar kommuner och regioner med idag?
• Vilka för- och nackdelar finns för utförare och användare?
• Vilka gynnas av en sådan utvecklig och vilka missgynnas? Lösningarna analyseras utifrån hur de bidrar till social hållbarhet eftersom användbarheten kan variera mellan olika samhällsgrupper och kontexter.
• Vad kan kommuner och myndigheter göra för att stötta en implementering av fler vänd på tänket-lösningar.
• Vilka nyttor och vilka kostnader ger det att satsa på sådana lösningar jämfört med lösningar där tillgängligheten skapas genom ökad mobilitet?