Kunskapsbas för förnybara bränslen i sjöfarten

Många hamnar ser svårigheter i att planera, förbereda och förverkliga tillgången till förnybara bränslen för fartyg i hamn. Det råder brist på beslutsunderlag, som till exempel vilka bränslen, och i vilka kvantiteter och kvaliteter, som kommer att vara de viktigaste alternativen till traditionella bränslen i framtiden. Samtidigt har hamnar en mycket lång planeringshorisont som kräver att dagens investeringar i bränsleinfrastruktur ligger i linje med utbud och efterfråga bortom 2050.

Syftet med detta projekt är att gemensamt bygga en kunskapsbas för att utveckla lösningar på systemnivå som underlättar sjöfartens övergång till förnybara elektrobränslen som till exempel metanol, vätgas och ammoniak, så kallade H2-derivatbränslen.

Sjöfartssektorn står för betydande utsläpp av koldioxid. I dagsläget drivs mer än 99 procent av världsflottan med fossil olja och gas. Ska sjöfarten kunna nå målet om nettonollutsläpp runt 2050 krävs redan idag både betydligt energieffektivare fartyg och en snabb övergång till bränslen med låga, eller inga, koldioxidutsläpp. H₂-derivatbränslen förutspås spela en viktig roll för sjöfartens omställning och är bränslen som tillverkas med väte (H₂) som grundläggande råvara genom elektrolys. Vätet kombineras med andra ämnen som kol (C) eller kväve (N) för att skapa energirika och lagringsbara bränslen.

I dagsläget brister kunskaperna

Kring Östersjön är en omställning av sjöfarten beroende av förmågan att producera och hantera H2-derivatbränslena. Men kunskap saknas hos hamnmyndigheter, terminaloperatörer, rederier och energileverantörer, likväl som hos myndigheter och beslutsfattare som behöver stödja denna omställning och skapa bättre förutsättningar för utbyggnad av förnybar elproduktion. Konkreta verktyg och strategier för en omställning saknas.

Det behovet adresserar projektet H₂Derivatives@BSP genom att utveckla marknadsprognoser för H2-derivat och teknoekonomiska modeller som underlag för beslut om framtida investeringar. Projektet studerar också upp anpassade hamnregler för att kunna hantera nya bränslen, inklusive säkerhetsmanualer, och bunkringsteknik kommer att beskrivas och testas. Projektarbetet bygger på kommunikation med hamnens och sjöfartens alla aktörer.

Samarbete med hamnar i norr

I den svenska delen av projektet samarbetar IVL Svenska Miljöinstitutet med Closer/Lindholmen Science Park och LTU Business samt med Luleå Hamn och Piteå Hamn. Projektet finansieras av Interreg, med medfinansiering från Europeiska Unionen och stöd av Trafikverket för de svenska delarna av projektet. Hela det treåriga projektet omfattar 15 projektparter och 22 associerade deltagare i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Lettland, Litauen, Estland, Polen och Tyskland. Det leds av Hamburgs hamn genom Port of Hamburg Marketing.

Finansiären Interreg Baltic Sea Region motivering:

Införandet av koldioxidsnåla och koldioxidfria sjöfartsbränslen i Östersjöregionen beror på kusthamnarnas förmåga att ta emot vätgasderivat som metanol och ammoniak. Viktiga intressenter som hamnmyndigheter, terminaloperatörer, leverantörer av sjöfartsbränslen och energileverantörer behöver en förståelse för marknaden, den tekniska utvecklingen, bunkringsinfrastruktur, regleringar och strategier för offentlig kommunikation.

Läs mer om IVL:s forskning kring sjöfart och bränslen

H2AMN analyserar vätgasbaserade lösningar för hamnar
Projektet Storm stödjer övergången till förnybara marina bränslen i Norden
Blue Supply Chains – Kan vätgas bli framtidens fartygsbränsle?