Ostron på var mans tallrik
Efterfrågan på ostron har exploderat. Sverige importerar varje år över 400 ton odlade ostron, främst från Frankrike. Men även i svenska vatten finns det gott om ostron. IVL utvecklar nu möjligheterna att odla både platta ostron och stillahavsostron under kontrollerade former.
Det är inte helt okomplicerat att montera ett meterbrett skruvankare på 32 meters djup. Det blåser från norr och sjön går hög på Gullmarn när Åsa Strand ska positionera den odlingsrigg som nu ska anläggas i fjorden intill forskningsstationen på Kristineberg.
– Det här är forskning och utveckling i sin renaste form. Min dröm är att det här projektet banar väg för en storskalig, kommersiell ostronodling i Sverige. Potentialen är enorm. Det är närodlat, hållbart, lönsamt och det kan generera hundratals arbetstillfällen, säger Åsa Strand som är marinbiolog och specialiserad på vattenbruk och främmande arter.
Odlingsanläggningen som utgörs av ett 54 meter långt rör, förankrat med rep ner till 25 meters djup, har utformats i samarbete med Bohus Havsbruk som i dagsläget fokuserar på musselodling. 5 000 ostronyngel som har skördats i kustnära vatten i Bohuslän, ligger sorterade i korgar och ska sättas ut på anläggningen inom ett par veckor.
Metodutveckling för kontrollerad mussel- och ostronodling
I svenska vatten finns två typer av ostron: det europeiska platta ostronet Ostrea edulis och det mer avlånga stillahavsostronet, Magallana gigas, som dök upp på västkusten för över tio år sedan. Arten är nu väletablerad, den växer betydligt snabbare än det platta ostronet, och är klassat som en främmande art. Att odla stillahavsostron är därför – än så länge – inte tillåtet i svenska vatten. IVL har beviljats ett särskilt odlingstillstånd av Jordbruksverket.
Syftet med projektet i Gullmarsfjorden är att utveckla metoder för en kontrollerad mussel- och ostronproduktion. Planen är att odlingsanläggningen ska vara nedsänkningsbar, eftersom reproduktionen förhindras eller försenas i djupare och kallare vatten. Det skulle kunna bidra till en stabil produktion av ostron och även musslor året runt vilket underlättar för odlare, samt minska problemen med påväxt på utrustning och skal.
Fördelaktigt att odla musslor och ostron tillsammans
– Vi vill ha ett dynamiskt system som är lätt att reglera, vilket vi får med ett nedsänkbart system. Odlingen påverkas också mindre av isläggning på vintern och en odling som inte syns vid ytan minskar konflikter med markägare och fritidsbåtar, säger Åsa Strand.
Planen är att under de närmaste fyra åren utveckla tekniken för kombinerad odling av stillahavsostron, platta ostron och även blåmusslor. Att odla flera arter tillsammans kan minska sårbarheten vid sjukdomsutbrott av till exempel virus som förekommer hos ostron.
Trots att vi i dag har stora bestånd av stillahavsostron i svenska vatten importeras varje år 400 ton stillahavsostron, vilket medför en risk för spridning av sjukdomar till svenska bestånd som i dag är sjukdomsfria.
– Istället för att importera borde vi satsa på att ta vara på våra egna bestånd och dess odlingspotential. Det finns så många fördelar med att odla musslor och ostron här hemma. De filtrerar havet på övergödande näringsämnen och bankarna i sig utgör viktiga livsmiljöer för många andra marina arter. De utgör också en betydande källa till proteiner, mineraler och vitaminer, säger Anna-Lisa Wrange, även hon marinbiolog med bas i Fiskebäckskil.
Ett viktigt komplement till vilda fiskbestånd
Till skillnad från fisk och skaldjur kräver ostron och musslor ingen tillförsel av foder, samtidigt som de kan bli ett viktigt livsmedelskomplement till våra allt mer utarmade vilda fiskbestånd.
Intresset för att utveckla hållbara system för marin livsmedelsproduktion i Sverige har därför vuxit snabbt, inte minst sedan efterfrågan på stillahavsostron också är större än utbudet. Om allt går väl med odlingen i Gullmarsfjorden kanske det som i dag är en lyxrätt om några år hamna på var mans tallrik.
Vill du veta mer?
Prenumerera på våra nyhetsbrev