Låt Sverige ta ledningen i arbetet med avskiljning av koldioxid

Infångning och lagring av koldioxid behövs som komplement till andra klimatåtgärder. Med rätt politik kan Sverige bli ledande i utvecklingen av denna teknik, skriver forskare från IVL, KTH och Chalmers i en debattartikel i Dagens Industri i samband med en ny SNS-rapport.

Debattartikeln publicerade den 22 november 2023, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Världen går mot en temperaturökning på 2,5–3 grader och samtidigt kan Sveriges utsläpp öka med upp till tio miljoner ton till år 2030, enligt regeringen. Det här är mycket oroande. Ju mer koldioxid som släpps ut och ansamlas i atmosfären, desto svårare och dyrare blir det att klara Parisavtalets mål om max två graders uppvärmning.

Det kan då vara lockande att kompensera denna ökning med tekniken att fånga in och lagra koldioxid från så kallade biogena källor, bio-CCS. Sverige har i dag stora sådana utsläpp från såväl kraftvärmeverk som pappers- och massabruk och bio-CCS kan skapa negativa utsläpp. Sådana ska inte ersätta andra åtgärder utan behövs för att kompensera för utsläpp som är mycket svåra att eliminera, till exempel från jordbruk och flyg. Dessutom behövs de för att klara uppsatta utsläppsmål.

I SNS-rapporten Mot nettonollutsläpp – hur kan koldioxidavskiljning bidra? Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. som presenteras i dag konstaterar vi att den svenska potentialen för bio-CCS uppgår till nästan 25 miljoner ton koldioxid per år. Sveriges totala utsläpp är i dagsläget cirka 40 miljoner ton koldioxid per år. Alltså skulle Sverige inte bara kunna kompensera för våra egna svåråtgärdade utsläpp utan också exportera negativa utsläpp till andra länder. Det senare ligger i linje med det uppdaterade Tidöavtalet som säger att klimatpolitiken ska bygga på internationellt samarbete.

Men det finns minst tre utmaningar:

• Ekonomisk tröskel. Tekniken är ännu ny, vilket sannolikt leder till att kostnaderna inledningsvis blir betydligt högre än dagens uppskattningar, som utgår från en fullt utvecklad marknad.
• Brist på lagring. Den hittills utvecklade lagringskapaciteten är begränsad. Det finns risk för ”moment 22-situationer”, där investerare i koldioxidavskiljning inte har lagringsplatser medan investerare i lagringsplatser är osäkra på om de kan få tillräckligt med kunder.
• Kraftfull klimatpolitik saknas. Avgörande för en effektiv klimatpolitik är att utsläppen minskas så snabbt och mycket som möjligt. Nuvarande politik leder till att utsläppsminskningar skjuts på framtiden. Om bio-CCS används för att senarelägga utsläppsminskningar blir temperaturökningarna större än de skulle behöva bli.

Därför krävs en tydlig och hållbar politik för bio-CCS. Det finns i dag ett intresse av att utnyttja denna teknik bland aktörer som har svårt att minska sina utsläpp. Främst handlar det om att delta i frivilliga marknader för att kompensera för utsläpp som är svåra att eliminera. Ett problem med de frivilliga marknaderna är dock dubbelräkning, det vill säga att både staten och aktören som köper räknar in utsläppsminskningar som en del av sina klimatåtgärder.

Vi bedömer att Sverige har goda förutsättningar att ta ledningen i utvecklingen av bio-CCS och har tre förslag till regeringen:

• Förbered för ett utvecklat system för negativa utsläpp. Statliga stöd är förmodligen viktiga inledningsvis. Men det behövs andra finansieringsformer för att minska statens kostnader och få upp volymerna. En möjlighet för regeringen är att införa en kvotplikt för verksamheter med kvarvarande utsläpp att finansiera bio-CCS. Samtidigt bör regeringen ta ställning till hur EU bör skapa drivkrafter för negativa utsläpp.
• Satsa på cirkulära system. Det är viktigt att bio-CCS inte premieras framför så kallade cirkulära kolflöden. Till exempel bör det utredas om avfallssystemet, som innehåller både fossilt och biogent kol, kan ingå i ett cirkulärt system med returraffinaderier i stället för att lagra koldioxid från avfallsförbränning. På sikt kan returraffinaderier bidra till att plast inte görs av ny fossil råvara. Därför bör eventuella styrmedel stimulera ett cirkulärt flöde av plast, vilket är i linje med EU:s kommande policy.
• Underlätta frivilligmarknaden för negativa utsläpp. Frivilliga marknader för bio-CCS har stor potential men om åtgärden räknas dubbelt kommer det att underminera trovärdigheten. Därför behövs en justering när den nationella utsläppsbalansen rapporteras. Men det är inte förenligt med EU:s regelverk. Regeringen bör därför utreda vilka lagar som behöver ändras för att förhindra dubbelräkning, samtidigt som frivilligmarknader uppmuntras.

De ökande utsläppen i Sverige hotar våra egna klimatmål och ger upp ambitionen om att vi ska vara föregångare i klimatomställningen. Genom att utveckla lagstiftning och styrmedel kan vi bli ett föregångsland inom bio-CCS och hjälpa de branscher och aktörer som har tuffast att ställa om. Vi uppmanar regeringen att ta chansen och skapa en hållbar marknad för negativa utsläpp.

Filip Johnsson, programchef Mistra Electrification, professor i energisystem Chalmers
Lars Zetterberg, programchef Mistra Carbon Exit, forskare IVL Svenska Miljöinstitutet
Kenneth Möllersten, forskare IVL Svenska Miljöinstitutet och KTH