Debatt 2019-09-24

Otillräckliga regler äventyrar framtiden för havsmiljön

Många fartyg kringgår internationella regleringar av utsläpp för billigare lösningar. Det är dags för beslutsfattarna att ta ett helhetsansvar för sjöfarten, annars äventyras havsmiljöns framtid. Det skriver sju forskare i miljö- och sjöfartsvetenskap.

Debattartikeln publicerades i Altinget den 24 september 2019, läs den här eller nedan.

Efter årsskiftet träder nya striktare regler i kraft för att begränsa sjöfartens utsläpp av försurande svaveloxider och indirekt minska utsläpp av skadliga partiklar. Det är positiva nyheter, eller det borde i alla fall vara det. Tyvärr finns en stor risk för att de nya reglerna skapar andra, oförutsedda problem som kan få betydande konsekvenser för livet i havet.

Att frakta gods sjövägen är oftast energieffektivt, särskilt för moderna fartyg räknat per fraktad enhet. Trots det har sjöfartens utsläpp betydande miljö- och klimatpåverkan, inte minst beroende på att den globala sjöfarten har ökat med nästan 270 procent de senaste 30 åren.

En fråga som fått mycket uppmärksamhet är sjöfartens mycket stora utsläpp av försurande svaveloxider. År 2008 beslutades därför om ett globalt krav på lägre svavelhalt i marina bränslen. Då förutsattes det att fartygen skulle tvingas byta till renare och dyrare, lågsvavlig diesel.

Med facit i hand ser vi att allt fler fartyg kringgår detta och i stället väljer billigare lösningar genom att antingen installera en så kallad skrubber eller byta till hybridoljor. Båda alternativen medför i dag oöverskådliga risker för havsmiljön.

Koncentrerar utsläppen

I fallet med skrubbrar fortsätter fartyg att köra på billig, tjockolja med hög svavelhalt och tvättar i stället ur svaveloxider och till viss del partiklar och andra föroreningar ur avgaserna. Det finns flera olika typer av skrubbrar, men den enklaste formen använder en fin spray av havsvatten som tvättar avgaserna och sedan släpper tillbaka stora volymer, kraftigt försurat och förorenat vatten direkt i havet.

Det innebär att skrubberanvändning inte minskar utsläppen. Istället koncentreras de bara i havet, som utsätts för en potent blandning av olika föroreningar och näringsämnen.

Ekonomin får styra

Ur ett Östersjöperspektiv är detta ett allvarligt hot. Östersjön är redan ett mycket ansträngt ekosystem, och det sista som behövs är nya typer av belastningar om det ska ha en chans att återhämta sig. Men, med tanke på att investeringskostnaden för en skrubber i dag beräknas betala sig efter 18 månader, är det lätt att förstå att Östersjön har starka ekonomiska drivkrafter att kämpa mot.

Fartyg som väljer att inte installera en skrubber kan i dag välja att gå över till nya så kallade hybridoljor. Hybridoljorna består av hårt processade tyngre fraktioner som blandas med en lågsvavlig olja eller diesel för att möta svavelgränserna.

Då hybridoljorna innehåller låga halter av svavel minskar dessa utsläppen av svaveldioxid och sulfatpartiklar, men de minskar inte utsläpp av andra partiklar på samma sätt som de renare destillerade avsvavlade bränslena.

Tyvärr innebär även hybridoljorna nya bekymmer då de dels kan innehålla avsevärt högre halter av cancerogena ämnen i form av Polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er), samt att de inte är kompatibla med dagens oljesaneringsutrustning vilket kan bli bekymmersamt om ett fartyg till exempel går på grund och börjar läcka olja.

Ansvar för helheten

De nya svavelreglerna är ett resultat av många års förhandlingar i det internationella sjöfartsorganet IMO, där världens länder till slut nått konsensus om att sjöfartens utsläpp av svaveloxider måste begränsas. Men vem tar ansvar för helheten?

Vi ifrågasätter om det är värt att låta sjöfarten välja billigare lösningar som kan äventyra framtiden och hälsan för vår havsmiljö. Ett första steg på vägen borde vara att förbjuda utsläpp av skrubbervatten i haven runt Sverige.

Ida-Maja Hassellöv, docent i maritim miljövetenskap, Chalmers
Kent Salo, universitetslektor i maritim miljövetenskap, Chalmers
Kjell Larsson, professor i sjöfartsvetenskap, Linnéuniversitetet
Eva-Lotta Sundblad, doktor i miljöpsykologi, Havsmiljöinstitutet
Ingela Dahllöf, professor i miljövetenskap, Göteborgs universitet
Kerstin Magnusson, doktor i ekotoxikologi, IVL Svenska Miljöinstitutet
Maria Granberg, doktor i ekotoxikologi, IVL Svenska Miljöinstitutet