pressmeddelande | 2020-12-16
Förstoring av märlkräfta

Ny kartläggning av mikroplaster i Östersjön

Över hälften av den mikroplast som finns i Östersjön transporteras dit via dagvatten och avloppsvatten. Än så länge är plastens miljöpåverkan begränsad, men eftersom utsläppen är stora och plast bryts ner extremt långsamt måste utsläppen minska snarast, annars riskerar vi miljöeffekter längre fram som vi inte kan åtgärda. Det visar ny forskning från det Vinnova- och EU-finansierade projektet Bonus Micropoll.

– För det första måste spridningen av mikroplaster i samhället minska, och för det andra måste vi se till att så lite som möjligt når vattenmiljön, säger Mikael Olshammar, projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Kartläggningen omfattar 190 sand- och sedimentprover från hela Östersjöregionen, bland annat den svenska östkusten och Öland, med analys av närmare 10 000 mikroplastbitar. Nära 20 procent utgjordes av industriella pellets, nästan lika mycket av icke-identifierbara plastbitar och därefter fragment från cigarettfimpar. Polypropen och polyeten var de vanligast förekommande polymererna i proverna; plasttyper som finns exempelvis i livsmedelsförpackningar och vattenflaskor.

90 ton mikroplast tillförs genom avloppsreningen

Det största bidraget av mikroplast kommer från landbaserade urbana källor, visade analysen. Avrinning av dagvatten och mer eller mindre renat avloppsvatten bidrar till 62 procent av den årliga tillförseln av mikroplast till Östersjön.

– Reningsverken runt Östersjön avskiljer cirka 93 procent av mikroplasterna. Det får anses vara en hög reningsgrad, men ändå förs över 90 ton mikroplast ut i Östersjön årligen den här vägen, säger Mikael Olshammar.

Men det finns också avloppsvatten som inte renas alls på grund av exempelvis kapacitetsproblem, tekniska fel eller planerade utsläpp och det utgör en än större källa till mikroplaster – 120 ton mikroplast tillförs därigenom Östersjön per år. Försök på IVL:s testanläggning Hammarby Sjöstadsverk visar att man med kostnadseffektiv reningsteknik kan åstadkomma 90 procent avskiljning av mikroplaster även i detta avloppsvatten.

Beteendeförändringar hos musslor och kromosomskador på havsöringslarver

Forskargruppen undersökte också mikroplastens ekotoxikologiska effekter på ett antal organismer. Inga tillväxthämmande effekter kunde påvisas på plankton och alger. Däremot observerades beteendeförändringar hos bland annat musslor och lungmaskar som utsattes för mikroplast, samt kromosomskador hos havsöringslarver. Detta var dock inte vid för Östersjön idag naturliga koncentrationer av mikroplast, men eftersom plast bryts ner så långsamt kan dessa effektkoncentrationer uppnås i framtiden.

Även nedbrytningsgrad studerades i projektet. Nedbrytningen påverkas mer av till exempel salthalt och näringsämnen, än plastmaterialets polymeregenskaper, visar studien. Dock bryts alla plaster ned extremt långsamt och någon fullständig nedbrytning gick inte att se ens över tid.

Inom ramen för projektet har forskarna även utvärderat en rad provtagningsmetoder samt tagit fram ett detaljerat provtagningsprotokoll. Resultaten från analyserna har lagrats i en publik databas över marin mikroplast.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of Environmental Protection. Pdf, 702 kB.
Läs mer om Bonus Micropoll: https://www.io-warnemuende.de/micropoll-home.html Länk till annan webbplats.

För mer information, kontakta:
Mikael Olshammar, tel. 010-788 65 08
Christian Baresel, tel. 010-788 66 06