Uppskattning av spridning av hästallergen i luft exempel från Solvalla

Det är idag känt att hästverksamheter alstrar s.k. hästallergen (som sitter partikulärt bundet på mjäll, hud- och hårflagor från hästar), vilket i sin tur ökar risken för allergenspridning och därmed risken för en negativ påverkan på människors hälsa. I såväl Sverige som i övriga Europa finns konflikter mellan hästnäringen och boende i närheten av hästanläggningar till följd av den ökande andelen hästar som lokaliseras allt närmare tättbebyggda områden. Det finns därför en stor efterfrågan på metodik för att på ett realistiskt sätt erhålla relevanta emissioner för bedömning av och rekommendationer för hur miljöbelastningen i olika områden ska hanteras. Syftet med föreliggande studie var att vidareutveckla tidigare framtagna emissionsfaktorer för hästallergen avseende både direktemission från hästar i stall och travbana och från passiv damning från hagar och travbana utan hästar. Då både den passiva emissionen (uppvirvling) och depositionen är beroende av väderleken har lokala meteorologiska förhållanden inkluderats i beräkningarna i syfte att visa det lokala haltmönstret. För att kunna bestämma emissionsfaktorer, och därmed halter i luft, vid olika typer av aktiviteter genomfördes mätningar av hästallergen. För att studera om det förelåg någon kontinuerlig passiv belastning mättes också kring hagen utan hästar närvarande. Det finns idag inga gränsvärden för mängden pälsdjursallergen i luften och risk för utveckling av allergiska symtom. Undersökningar har dock visat att vid halter