Miljökonsekvenser av kväveoxid-, ammoniak- och lustgasutsläpp

Målet har varit att jämföra de miljöproblem som har koppling till kvävehaltiga föroreningar vid energiproduktion med biobränsle vid tre olika alternativ för kväveoxidrening med ammoniak eller urea: a- orenat, b- renat, c- överdoserat. Studien har resulterat i följande slutsatser: Lokala effekter av halter av NOx och NO3 i luften är oftast ringa. NOx-utsläpp leder till tillskott av växttoxiskt ozon, vilket emissioner av NH3 och N2O inte gör. Problemet bedöms bli relativt större vid lokalisering till södra Sverige. För försurning och kvävemättnad är de totala utsläppen av ammonium- och nitratkväve av överordnad betydelse. Om NOx byts mot NH3 i utsläppen sker nedfallet närmare källan. Det största bidraget till växthuseffekten kommer från direkt emitterad N2O. Effekten av N2O på stratosfäriskt ozon är vetenskapligt väl etablerad, men svår att ställa i relation till övriga här behandlade problem. Emissionerna av lustgas styr inte lokaliseringen av anläggningen, eftersom de miljöhot som är kopplade till detta ämne är globala till sin karaktär. Däremot kan övergripande politiska mål göra tillskotten till lustgasemissionerna, som sker vid den diskuterade typen av rening, kontroversiella.

Prenumerera på våra nyhetsbrev

Sidan senast ändrad: 2021-05-05

IVL Svenska Miljöinstitutet

Om oss

IVL Svenska Miljöinstitutet är ett oberoende forskningsinstitut med Sveriges bredaste miljöprofil.

Tillsammans med näringsliv, myndigheter och forskningsvärlden driver vi på omställningen till det hållbara samhället – från vetenskap till verklighet.

Följ oss

Ikon med LikedIn
Ikon med twitter
Ikon med facebook

Karriär

© 2022 IVL Svenska Miljöinstitutet AB | Om Cookies | Hantering av personuppgifter

Ikon med kryss
Till toppen