Halter av svaveldioxid, sot och kvävedioxid i svenska tätorter vintern 1989-1990

I samarbete med 54 kommuner har Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) under vinterhalvåret 1989/90 genomfört mätningar av svaveldioxid, sot och kvävedioxid i 57 tätorter och ett bakgrundsområde. För 28 av de deltagande kommunerna var detta den fjärde mätsäsongen i rad. Den övergripande målsättningen med URBAN-projektet är att med samordnade mätningar av luftföroreningar i ett stort antal kommuner följa långsiktiga förändringar i tätorternas luftkvalitet och att kartlägga betydelsen av lokala och regionala luftföroreningsutsläpp. Vädret under mätsäsongen var extremt gynnsamt ur luftkvalitetssynpunkt.Rekordvärme, mycket nederbörd och hårda vindar har medverkat till att årets medelhalter i många fall är de lägsta hittills. Sannolikt har vädersituationen också inverkat på de sambandstester som redovisas i föreliggande rapport. Svaveldioxidhalter: Vinterhalvårsmedelvärdena av svaveldioxid är genomgående låga och är de lägsta hittills undantaget en plats. Gällande riktvärden innehålls med god marginal. Tätorter i södra Sverige uppvisar i allmänhet högre medelbelastning än de i norr. Sothalter: Sothalterna är i många fall något lägre än tidigare. Skillnaderna är dock mindre och inte lika entydiga som för SO2. Totalt uppmättes 7 dygnsmedelvärden över riksvärdesnivån. Trots detta innehålls riktvärdena genomgående. Tätorter i mellansvenska inlandet och i norra Sverige uppvisar de högsta enskilda värdena. Även medelbelastningen tycks vara högre i norra Sverige.Kvävedioxidhalter: För mer än hälften av tätorterna är årets NO2-resultat de lägsta hittills. Förändringarna är dock som regel små. Totalt tre dygnsmedelvärden över riktvärdesnivån uppmättes. Resultaten utgör dock som mest ca 80 % av gällande riktvärden, vilka således genomgående innehålls. I rapporten redovisas ett antal tillfällen med långdistanstransporterade luftföroreningar, s k episoder, och fyra av dessa granskas närmare. För två av tillfällena redovisas även uppgifter om kolväten och ozon från en mätplats på västkusten. För andra gången redovisas också en episod som enbart berör den norra delen av Sverige. Bakgrundsmätningarna vid Esrange understryker att ett tätare mätnät i bakgrundsluft behövs också i den norra delen av landet. I rapporten redovisas också bakgrundsbidraget vid de tillfällen då de fyra högsta enskilda dygnsmedelvärdena av SO2, sot och NO2 uppmättes i respektive tätort. Linjär korrelation mellan lokalt genererat sot och NO2 visar på ett relativt starkt och signifikant, negativt samband med temperatur. Med multipel linjär regression mellan uppmätta halter av NO2 och allmänna tätortsdata kan en stor del av NO2-halterna förklaras. Trots att det finns en del tydliga samband mellan dygnsmedelvärden av temperatur och SO2 på lokal nivå, gäller inte detta för vinterhalvårsmedelvärdena och landet som helhet. Bortsett från NO2 tycks inte tätortens storlek vad gäller yta och antal invånare ha någon avgörande betydelse för luftkvaliteten på platsen. Kvoten mellan de uppmätta parametrarna kan tyda på att det finns större brister än väntat i emissionsuppskattningarna för NOx och SO2 i Sverige och Europa. Parallella mätningar med passiva provtagare för NO2 och SO2 visar på god överensstämmelse med de metoder som används inom urbanmätnätet. Parallella DOAS-mätningar visar att medelvärdet av kvoten mellan max timmedelvärden och dygnsmedelvärdet genomgående var lägre än 2,5 för både SO2 och NO2.

Prenumerera på våra nyhetsbrev

Sidan senast ändrad: 2021-05-05

IVL Svenska Miljöinstitutet

Om oss

IVL Svenska Miljöinstitutet är ett oberoende forskningsinstitut med Sveriges bredaste miljöprofil.

Tillsammans med näringsliv, myndigheter och forskningsvärlden driver vi på omställningen till det hållbara samhället – från vetenskap till verklighet.

Följ oss

Ikon med LikedIn
Ikon med twitter
Ikon med facebook

Karriär

© 2022 IVL Svenska Miljöinstitutet AB | Om Cookies | Hantering av personuppgifter

Ikon med kryss
Till toppen