PFAS Fråga-svar om forskning och utveckling
Vilka tekniker för rening verkar mest lovande? Vad betyder förslaget om ett PFAS-förbud i EU? Går det att fullständigt förbränna PFAS? IVL har svar på dina frågor om PFAS.
PFAS verkar ju finnas överallt. Är det någon idé att göra något?
Det kan tyckas hopplöst, men vi arbetar med PFAS eftersom vi tror att det går att göra skillnad. Först och främst måste vi stoppa inflödet av mer PFAS genom att förbjuda produktion och användning av PFAS. Det finns redan en del bestämmelser på plats och fler är på väg.
Sedan har vi det stora problemet med de PFAS-ämnen som har ackumulerats under årtionden. Det finns många varianter av PFAS, ämnen som kan omvandlas till särskilda PFAS-ämnen och även okända PFAS-ämnen, och deras rörlighet i miljön är en enorm utmaning. Genom att identifiera källor och hotspots och välja rätt saneringsmetoder kan vi komma långt, men det behövs förstås också mer forskning och utveckling.
Kunskap, analysmetoder och beprövad teknik finns redan tillgängligt och utvecklas ständigt, så vi har verktygen. Samtidigt är det viktigt med realistiska mål. PFAS kommer ofrånkomligen finnas kvar i miljön i framtiden men vi kan åtminstone minska riskerna och det är det vi bör sikta på.
Vilka tekniker för rening verkar mest lovande?
De tekniker som används idag i större skala är rening med aktivt kol, jonbytarfilter samt skumfraktionering. Även membrantekniker, som omvänd osmos och nanofiltrering kan användas. Dock kan membranteknikerna snarare ses som en uppkoncentreringsmetod, som måste kombineras med andra tekniker. Även några av de andra teknikerna kan behöva kombineras med andra såsom aktivt kol och jonbytarfilter.
Går det att bryta ner eller förbränna PFAS?
PFAS bryts ner vid högtemperatursförbränning. Det finns även andra metoder för destruktion, som superkritisk vattenoxidation, plasmabehandling och elektrokemisk nedbrytning. De metoder som finns kommersiellt tillgängliga i Sverige, eller i närliggande länder är framför allt högtemperatursförbränning och superkritisk vattenoxidation.
Det råder dock stora osäkerheter huruvida PFAS destrueras helt i de olika processerna och i de kommersiella anläggningarna, eller om det skapas några skadliga nedbrytningsprodukter. Även reaktivering av aktivt kol i kommersiella anläggningar uppges destruera PFAS, vilket dock inte är bekräftat med faktiska mätningar av möjliga nedbrytningsprodukter.
Vilka är de viktigaste åtgärderna för ett PFAS-förorenat område?
Först och främst handlar det om att stoppa spridningen, till exempel genom att gräva bort den förorenade marken eller bygga spridningsbarriärer. Därefter behövs rening av PFAS-förorenat yt- och grundvatten för att minska spridningen nedströms. Sist men inte minst krävs åtgärder för att hindra människor och djur från att exponeras för PFAS, främst genom att förhindra intag av förorenade livsmedel och vatten.
Hur svårt är det att sanera PFAS i miljön?
Sanering av PFAS är under utveckling. Numera finns flera beprövade metoder för rening av PFAS-förorenat vatten, men metoder för sanering av jord är fortfarande under utveckling. Reningsmetoderna för vatten fungerar generellt effektivt på de vanligaste längre PFAS-föreningarna som till exempel PFOS, PFOA och PFHxS, men för de kortare PFAS såsom PFBA och PFBS är reningen mer utmanande och sker till en mycket högre kostnad.
Ämnenas mobila egenskaper gör att föroreningarna får en stor spridning och därmed sträcker sig långt utanför källan och kan orsaka sekundära skador i miljön. Ämnenas toxicitet (giftighet) innebär också att rikt- och gränsvärden är oerhört låga, vilket innebär att man behöver kompromissa och ta fram platsspecifika riktvärden. Kompromisserna innebär att riskerna inom området behöver förvaltas och bevakas genom miljökontroll.
Vid riskreducerande arbeten i ett PFAS-förorenat område bör man så snart som möjligt vidta spridningsbegränsande åtgärder för att hantera riskerna medan man utreder lämpliga sätt att sanera området kring källan.
Hur betydelsefullt är förslaget om ett brett förbud av PFAS inom EU?
Begränsningsförslaget täcker minst 10 000 olika PFAS-ämnen och alla typer av användningar. Eftersom PFAS används i väldigt många olika produkter och material så kommer ett brett förbud påverka många aktörer inom olika branscher. Förbudet - om det accepteras - förväntas trädas i kraft under 2026–2027, varefter det kommer en övergångsperiod på 18 månader.
Vissa användningsområden undantas från begränsningen, oftast under en begränsad tid, eftersom det i dagsläget inte finns relevanta alternativ. I underlaget till begränsningsförslaget bedöms effekten av begränsningen bli en minskning av utsläpp av PFAS på 95 procent.
Vad säger förslaget om nödvändig användning, så kallad ”essential use”?
Det breda begränsningsförslaget innehåller inte begreppet ”nödvändig användning”. Kriterier för vad som kan anses vara nödvändig användning, ur ett samhälleligt perspektiv, förväntas komma vid ett senare skede, som en del av arbetet med EU:s kemikaliestrategi.