Kvicksilver – ett miljögift som gäckar i generationer
Kvicksilver var ett effektivt och flitigt använt universalmedel i jordbruk och massaindustrin på 40- och 50-talen. I Minamata i Japan släpper en fabrik ut stora mängder metylkvicksilver som under många år påverkar miljön och fisket och i slutet av 1950-talet fick allt fler – både barn och vuxna – oförklarliga och svåra neurologiska symtom som ibland ledde till döden, den så kallade Minamatasjukan.
Så småningom står det klart att tiotusentals människor har drabbats av svår metylkvicksilverförgiftning efter att ha ätit fisk från Minamatabukten. Kvicksilver omvandlas i naturen till metylkvicksilver vilket är betydligt giftigare än sin ursprungliga form. Det bryts heller inte ner och än i dag är många svenska sjöar svartlistade.Minamata gav förstås eko i världen och det nyligen tillkomna Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning är tidigamed att studera konsekvenserna av kvicksilverutsläpp i vatten.
1968 upptäcker IVL:s Arne Jernelöv att fisk från Delångersån i Hälsingland ger upphov till Minamatasymptom hos katt. Några år senare gör Peringe Grennfelt den första kartläggningen av kvicksilverutsläpp till luft från svenska kloralkalifabriker, en stor bov i dramat skulle det visa sig. Den svenska kloralkaliindustrins totala kvicksilverutsläpp har i efterhand skattats till över 400 ton.
Kvicksilver färdades med vinden från industrin i Europa
Insikten om luftburet kvicksilver ledde i sin tur till luftmätningar. 1979 upptäckte IVL:s nestor, professor Cyril Brosset, att kvicksilver färdades till Sverige med syd- och västvindar från industribältet i Europa. Under åren som följde byggde Åke Iverfelt på IVL upp ett nationellt nätverk för mätning av kvicksilver i luft och nederbörd. Resultaten från dessa studier gav ett enormt genomslag internationellt och orsakade ett kraftigt ökande intresse för kvicksilvers långdistanstransport.
– Vad som från början var ett lokalt vattenproblem blev nu globalt och omfattande. Allt fler länder fick upp ögonen. Sveriges egna utsläpp hade minskat kraftigt men nedfallet från atmosfären höll, och håller fortfarande uppe, halterna på en relativt hög nivå, säger John Munthe, forskningschef på IVL och kvicksilverexpert som har tagit stafettpinnen vidare.
Skogsbrukets påverkan på kvicksilver i miljön
Under 90-talet började Sverige med stöd från IVL driva diskussionen om en internationell reglering av kvicksilverutsläpp inom FN:s luftkonvention. 90-talet var också Gårdsjöprojektets storhetstid och IVL studerade kvicksilvernedfall i skogen och hur kvicksilvret lagras och omvandlas i skogsmark och vatten. Av en händelse råkade en förare av en skogsmaskin, som var på väg till en närliggande avverkning, köra rakt igenom ett orört referensavrinnings område vilket ledde till upptäckten att körsskador och traktorspår orsakade ett kraftig utläckage av metylkvicksilver.
Det blev startskottet för en omfattande forskning kring skogsbrukets påverkan på kvicksilverbelastning på ytvatten som pågår ännu. Flera stora inventeringar och ramverk har belyst och försökt begränsa kvicksilver i miljön sedan dess. I dag utgör kolförbränning och småskalig guldutvinning de största källorna till utsläpp av kvicksilver.
Gamla synder kan frigöras
– Vi kommer att leva med kvicksilver i miljön i många, många år. Ännu pågår utsläpp både öppet och i mer ljusskygga miljöer. Och vi vet att gamla synder som ligger upplagrade i mark och sediment kan frigöras, säger John Munthe.
I januari 2013 signerades Minamatakonventionen som ska reglera bland annat globala kvicksilverutsläpp, handel och
avfallsfrågor. Förhandlingarna pågick parallellt med klimatförhandlingarna, i god anda, berättar John Munthe.
– Konventionen är ett kvitto på att forskningen har kommit till nytta. Mycket arbete återstår men konventionen skapar
åtminstone ett ramverk för åtgärder och uppföljning. Lite likt Parisöverenskommelsen om klimatet.
Prenumerera på våra nyhetsbrev