Så stärker vi industrins konkurrenskraft i den gröna omställningen

Svensk industri står inför stora utmaningar och internationell konkurrens i den gröna omställningen, med ökande krav på resiliens och europeisk självförsörjning. Det skriver Patrik Andersson, Emma Strömberg och John Munthe, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet i Altinget.

Debattartikeln publicerade den 27 augusti 2026, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Den europeiska kemiindustrin förväntas minska sin klimatpåverkan, fasa ut farliga ämnen, stärka cirkulariteten och minska beroendet av kritiska råvaror samtidigt som den globala konkurrensen ökar och det geopolitiska läget förvärras.

För EU är detta en strategisk huvudfråga. Flera initiativ har lagts fram för att möta utvecklingen inklusive kemikaliestrategin för hållbarhet, konkurrenskraftskompassen, given för en ren industri, handlingsplanen för att stärka kemiindustrin och satsningar på avancerade material. Gemensamt för dessa initiativ är ambitionen att förena mål för klimat, giftfri miljö, resiliens och industriell konkurrenskraft.

Nya lösningar ska inte skapa nya problem

I detta sammanhang har EU:s ramverk Safe and Sustainable by Design (SSbD) en viktig roll. SSbD syftar till att vägleda innovationsprocesser för kemikalier och material genom att integrera säkerhets- och hållbarhetsaspekter tidigt i processen. EU-kommissionen utfärdade nyligen en rekommendation där man lyfter SSbD som en viktig faktor för att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft.

Satsningar på framtidens lösningar ska inte skapa nya problem genom tillverkning av ämnen eller material som senare visar sig vara problematiska ur hälso-, miljö- eller försörjningsperspektiv. Genom samordnade initiativ med framtidsperspektiv kan Sveriges förmåga att bygga mer hållbara värdekedjor stärkas.

Framtidens råvaruförsörjning kräver forskning

Sverige har ett gott utgångsläge där ledande forskningsaktörer har viktiga roller nationellt och i det europeiska arbetet. Men framsteg förutsätter att nationella insatser nu kommer på plats och vi föreslår följande fyra åtgärder:

• Etablera en nationell innovationshubb för säker och hållbar kemi med syfte att stödja särskilt små och medelstora företag i utveckling och validering av hållbara kemikalier och material. Det krävs även utveckling av metoder och verktyg som möjliggör införandet av SSbD i industrin. Innovationshubben bör även samverka med motsvarande satsningar på EU-nivå.
• Skapa riktade nationella forskningssatsningar på framtidens kemi och material, med integrering av SSbD perspektiv, och med tydliga krav på hantering av miljö- och hållbarhet i bedömning av ansökningar. Även framtidens råvaruförsörjning kräver forskning och innovations-satsningar, med motsvarande villkor för miljö och hållbarhet. Det krävs nationell medfinansiering och tydliga prioriterade satsningar för att svenska företag, forskare och institut fullt ut ska kunna delta och ta ledande roller i EU:s forskningsprogram.
• Stärk utbildningen och kompetensutvecklingen. Utbildningar med inriktning på ny kemi och nya material behöver stärkas avseende kemiska risker och hållbarhet. Det gäller såväl grundutbildning som vidareutbildning för yrkesverksamma. Kompetens inom tidig riskbedömning, toxikologi, modellering, livscykelanalys och regulatoriska verktyg kommer att vara allt viktigare i takt med att nya krav får större genomslag i forskningsprogram, innovationssystem och värdekedjor.
• Etablera en nationell funktion för samordning och EU-positionering för hållbar kemi. Omställningen berör flera myndigheter, värdekedjor, företag, universitet och forskningsinstitut. Därför behövs en struktur som kan formulera nationella prioriteringar, verka för en långsiktig forsknings- och innovationsstrategi samt samordna Sveriges röst i EU:s strategiska satsningar och beslutsprocesser rörande kemiindustri, avancerade material och SSbD.

Om EU:s nya industripolitik ska bli framgångsrik krävs inte bara nya mål, utan också ett nationellt engagemang och förmåga att omsätta dem i praktisk innovation och industriell förnyelse. Här har Sverige möjlighet att ta en ledande roll.

Patrik Andersson, forskare IVL Svenska Miljöinstitutet, programchef Mistra SafeChem
Emma Strömberg, forskare IVL Svenska Miljöinstitutet, ansvarig EU-nätverket IRISS
John Munthe, forskare och senior rådgivare, IVL Svenska Miljöinstitutet