Det är för enkelt att riva – tre systemfel bromsar återbruket

I Sverige rivs byggnader för mycket och återbrukas för lite. Inte på grund av brist på kunskap eller lösningar, utan på grund av hur systemet är utformat. Vi ser tre avgörande systemfel: de ekonomiska spelreglerna, de regelbaserade styrmedlen och den nationella samordningen.

Det skriver Johanna Andersson och Anna-Karin Stoltz, experter vid IVL Svenska Miljöinstitutet och samordnare för Shift Swedens omställningslabb “Utvecklad marknad och logistik för återbruk” i Aktuell Hållbarhet.

Debattartikeln publicerades den 21 augusti 2026, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

I innovationsprogrammet Shift Sweden arbetar vi för att få återbruk att fungera i praktiken – tekniskt, logistiskt och affärsmässigt. Vi ser att dagens spelregler motverkar utvecklingen.

För det första är det för enkelt att riva. En fungerande återbruksmarknad kräver att återbruk blir ett självklart, genomförbart och fördelaktigt val. Dagens snäva ekonomiska logik gör det ofta mer rationellt att riva och bygga nytt än att bevara eller återbruka. Det upplevs som enklare, mer förutsägbart och i många fall billigare. Cirkulära lösningar är mer arbetsintensiva samtidigt som avfallstaxorna är låga.

Dessutom behandlar skattesystemet återbrukade byggprodukter som nya, trots att de redan satts på marknaden en gång och därmed genererar en klimatnytta när nyproduktion kan undvikas. Konsekvensen blir att fullt användbara byggnader rivs, material blir avfall och det mest resurseffektiva alternativet väljs bort. Så länge rivning är enklast och mest lönsamt kommer återbruk inte att skalas upp.

För det andra är flera av de regelbaserade styrmedlen för svaga. Boverkets nya förslag, om byggnaders totala klimatpåverkan över hela livscykeln och nya gränsvärden i plan- och bygglagen, är viktiga steg. Men sätts nivåerna för högt riskerar de att legitimera dagens utsläpp snarare än att minska dem. Kraven behöver skärpas och tydligare premiera det som minskar behovet av nya resurser: bevarande, ombyggnad och återbruk.

Det handlar också om försörjningstrygghet i en osäker omvärld. Vårt beroende av ständigt inflöde av nya material gör oss sårbara. När byggnads- och reparationsberedskap blivit en del av diskussionen om Sveriges beredskap behöver det befintliga byggnadsbeståndet ses som en strategisk resurs – inte som framtida avfall. Samtidigt behöver befintliga lagkrav få genomslag i praktiken.

Krav på återbruksinventering finns, men utan tydliga krav på genomförande och uppföljning får de liten effekt. Att resurshushållning nyligen har förts in som anpassningsgrund i plan- och bygglagen är också ett viktigt steg. Men det räcker inte. Förändringen riskerar att få begränsad effekt så länge den inte följs av skarpa krav, tydlig uppföljning och incitament som skapar en fungerande marknad för återbruk mellan byggnader och aktörer.

För det tredje saknas en nationell riktning. I dag läggs ansvaret på enskilda kommuner, projekt och aktörer. Sverige saknar en nationell strategi, med tydliga mål och samordning av aktörer. Konsekvensen blir att kommuner tolkar regelverk olika och varje projekt tvingas hitta egna lösningar, vilket leder till att utvecklingen fragmenteras och fastnar i pilotprojekt i stället för att skalas upp.

Nu krävs politisk handling. Vi behöver gå från analys till genomförande. För att minska byggsektorns miljö-och klimatpåverkan och stärka Sveriges resurseffektivitet och försörjningstrygghet behöver vi:

• Reformera ekonomiska styrmedel så att återbruk och bevarande blir det mest lönsamma valet.
• Införa skarpa klimatkrav på nivåer som faktiskt driver omställning.
• Säkerställa likvärdig tillämpning och skärpt uppföljning av befintliga lagkrav – där efterlevnaden i dag brister.
• Ge Boverket ett tydligt uppdrag att samordna och driva en nationell strategi.

Kunskap, erfarenhet och lösningar finns. Nu krävs politiska beslut som gör återbruk till norm.

Johanna Andersson, expert på cirkulärt byggande och återbruk, IVL Svenska Miljöinstitutet
Anna-Karin Stoltz, expert på systeminnovation, IVL Svenska Miljöinstitutet