Vi saknar en strategi för gödsel när det blir kris
När världshandeln störs påverkas inte bara energiflöden utan också livsmedelsproduktionen. Sveriges jordbruk är beroende av mineralgödsel som bygger på importerade råvaror och fossil energi. Ändå saknar Sverige en samlad strategi för hur växtnäringen ska säkras i kris eller krig, vilket är en allvarlig lucka i totalförsvaret.
Det skriver IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med andra forskare och experter i Aftonbladet. Debattartikeln publicerades den 19 maj 2026, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.
Sverige är, vad gäller mineralgödsel, till 100 procent importberoende. Det gör matproduktionen sårbar för geopolitiska konflikter, störda transporter och exportrestriktioner.
Samtidigt finns en stor del av lösningen inom landets gränser. Växtnäring cirkulerar genom samhället, främst i stallgödsel och vårt avlopp men också i industriella restflöden och matavfall. Dessa flöden behöver tas till vara bättre och förädlas till säkra och attraktiva gödselprodukter. Det handlar om ett robust system där tillgängliga näringsflöden kartläggs, renas, återvinns och används där de gör störst nytta.
Potentialen är betydande. Näringsämnen som i dag går förlorade kan ersätta en del av importen, minska klimatpåverkan och stärka beredskapen. Fosfor återförs redan i viss utsträckning, men kväve är svårare och kräver nya lösningar. Därför behöver Sverige både satsa på teknik som kan införas snabbt i befintliga reningsverk och på mer cirkulära system vid ny- och ombyggnation i våra städer. Bättre användning av stallgödsel och andra organiska flöden kan också höja självförsörjningsgraden.
Det finns bra exempel i Sverige men de behöver bli fler. Ett exempel är innovationsanläggningen RecoLab Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. i Helsingborg, där kväve- och fosforprodukter utvinns i ren och torr form. Ett annat exempel finns i Uppsala där urin samlas för produktion av en gödselprodukt som fungerar lika bra som kvävemineralgödsel i odling samt minskar utsläpp av växthusgaser och övergödande ämnen. Det finns även ny teknik för att återvinna ren, fast kvävegödsel från dagens reningsverk.
För verklig beredskap krävs skala, investeringar och styrmedel. Jordbruksverket har pekat på Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. att Sverige har förutsättningar för inhemsk gödselproduktion med god miljö- och klimatprestanda, men att regelverk behöver ändras för att underlätta återcirkulation av resurser. Delegationen för cirkulär ekonomi Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. har tidigare föreslagit kvotplikt, återvinningscertifikat och bonus–malussystem för återvunnen växtnäring. Den typen av verktyg behövs nu.
För att stärka Sveriges gödselberedskap krävs en nationell och heltäckande växtnäringsstrategi som ses som en del av totalförsvaret. Vi uppmanar regeringen att utan dröjsmål ta fram en sådan strategi där (i) minskad mineralgödselanvändning belyses i enlighet med EU:s mål Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., (ii) alla möjliga näringsflöden genomlyses och optimeras, och (iii) tydligt ansvar ges för produktion, lagring, cirkulation och beredskap.
Strategin behöver se växtnäringsrecirkulation från samhälle till jordbruk som en central del och ange kvotplikter och mål som visar vägen på kort och lång sikt, där långsiktiga mål måste närma sig 100 procent recirkulation. Styrmedel behöver införas för investeringar i kväveåtervinning i dagens reningsverk, liksom för att ny- och ombyggnation i städer sker med källsorterande avloppssystem. Senast i regleringsbrev för 2027 bör berörda myndigheter, såsom Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Myndigheten för civilt försvar, få ett sådant gemensamt uppdrag.
Att bygga upp ett hållbart och säkert system för växtnäringsförsörjning tar tid. Ett fortsatt importberoende av mineralgödsel i en osäker värld innebär en tydlig sårbarhet. Vi behöver börja ta tydliga steg bort från denna sårbarhet och det arbetet startar med en växtnäringsstrategi.
Kim Andersson, senior expert, sanitet och hälsa, Stockholm Environment Institute
Lova André Nilsson, hållbarhetschef, Botkyrka kommun
Linus Dagerskog, research fellow, VA och naturresurser, Stockholm Environment Institute
Linus Ekman Burgman, forskare, tema teknik och social förändring, Linköpings universitet
Anders Finnson, avlopps-, miljö-, kemikaliesamordnare, Svenskt Vatten
Madeleine Fogde, director, Swedish International Agriculture Network Initiative, SEI
Lisa Gren, expert inom vatten och avlopp, IVL Svenska Miljöinstitutet
Amanda Haux, verksamhetsutvecklare RecoLab, NSVA
Annelie Hedström, professor i VA-teknik, Luleå tekniska universitet
Inga Herrmann, biträdande professor i VA-teknik, Luleå tekniska universitet
Håkan Jönsson, professor emeritus, kretsloppsteknik, Sveriges lantbruksuniversitet
Elisabeth Kvarnström, innovationsledare Ecoloop, adjungerad professor i VA-teknik, LTU
Kristina Lundberg, innovationsledare Ecoloop
Jennifer McConville, docent i kretsloppsteknik, Sveriges lantbruksuniversitet
David Nilsson, docent i teknikhistoria, Framverket
Pernilla Tidåker, docent i livsmedelssystem, Sveriges lantbruksuniversitet