Produktion prioriteras framför miljö i regeringens skogspolitiska utredning

När slutsatserna inte passade tillsatte regeringen en ny skogsutredning, men problemen kvarstår: Ett alltför stort fokus på virkesproduktion kan ge kortsiktiga vinster men riskerar att underminera virkesproduktionen och ekosystemen på sikt. Nu behöver flera alternativa scenarier tas fram med vetenskapligt baserade metoder, skriver forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet.

Debattartikeln publicerades i Aktuell Hållbarhet den 6 oktober 2025, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Den svenska skogen spelar en viktig roll i klimatarbetet. Den fungerar som en betydande kolsänka och bidrar till att bromsa ökningen av koldioxid i atmosfären. Men balansen mellan produktion, miljö och politik är komplex. Det nuvarande upptaget av koldioxid till skogen kan förändras snabbt, eftersom upptaget påverkas starkt av skillnaden mellan skogens tillväxt och avverkning.

Den statliga utredningen ”En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk” (SOU 2025:93), som regeringen släppte i slutet av augusti, slår fast att ett produktionsmål för skogsråvara behövs. Utredningens direktiv var att ”utveckla en framtida ändamålsenlig skogspolitik som främjar ett långsiktigt hållbart konkurrenskraftigt skogsbruk, ökad skoglig tillväxt och en långsiktigt ökad tillgång till hållbar skoglig biomassa för att fullt ut kunna bidra till klimatomställningen samt jobb och tillväxt i hela landet”.

Enligt uppdraget ska de jämställda skogspolitiska målen – miljömålet och produktionsmålet – ligga fast. Men det vi kan konstatera är att utredningen har en stark övervikt mot produktionsmålet jämfört med miljömålet.

Utredningen fokuserar starkt på en ökad tillväxt och ökad tillgång till skoglig biomassa. Produktionen ska öka så mycket som möjligt medan förslagen begränsar negativa konsekvenser för miljön, friluftslivet, rennäringen eller andra värden, enbart så mycket som krävs utifrån formella krav som ställs i lagstiftningen med mera.

Utredningen tar inte upp den starkt polariserade diskussionen och de konflikter som finns vad gäller inriktning och syften med svenskt skogsbruk. Den beaktar heller inte hur allmänheten och konsumenterna ser på hållbarheten i produktionen av svensk skogsråvara, varken i Sverige eller internationellt.

EU har länge riktat kritik mot det svenska skogsbruket och framhållit att kalhyggen har negativa effekter på biologisk mångfald och motverkar klimatmålen och rekommenderar ett skogsbruk med större naturhänsyn.

En stor del av utredningen ägnas till att utvärdera Sveriges politiska arbete med att påverka beslut inom EU. Utredaren utgår från att den skogspolitik som drivs av EU är ofördelaktig för Sverige. Detta är inte självklart.

Utredningen efterfrågar också en starkare politisk styrning av hur Sverige rapporterar utsläpp och skogliga parametrar till EU. Det vore mycket olyckligt för trovärdigheten om detta arbete styrs mer politiskt, eftersom trovärdigheten för internationell klimatrapportering bygger på ett omfattande regelverk och expertdeltagande.

Att svenskt skogsbruk anpassar sina skogsskötselmetoder så att EU-kommissionen ser dem som hållbara kommer att vara avgörande framöver. Annars riskerar vi att tappa konkurrensfördelar på en marknad som är central för svensk export. Det är också viktigt för konsumenterna att den svenska skogsråvaran upplevs som långsiktigt miljömässigt hållbar för att de ska välja den framför fossila alternativ. Detta gäller även viktiga exportmarknader, eftersom en dominerande andel av svensk skogsråvara och dess produkter går på export.

Den svenska skogen ska räcka till mycket, och kanske ännu mer i framtiden: mer virke, mer biobränsle, mer förnybara produkter som ska ersätta fossilt baserade produkter. Skogen ska bidra med kolsänka, rymma hög biologisk mångfald och vara en plats för rekreation. För att få den ekvationen att gå ihop behöver politikerna ta hänsyn till fler hållbarhetsaspekter i sin planering.

Den tidigare skogsutredningen från 2019 hade ett stort fokus på de konflikter som uppstår när man beaktar olika samhällsnyttor med det svenska skogsbruket. Den kanske viktigaste slutsatsen var att det är omöjligt att förena tillfredsställande åtaganden om biologisk mångfald med en ökade produktion av skogsråvara för den växande cirkulära bioekonomi som behövs för att nå andra samhällsmål. Utredningen föreslog bland annat att det borde tillsättas en nationell samordnare för svensk skogspolitik. Det som kom ut från skogsutredningen 2019 var uppenbarligen inte vad politikerna hade önskat sig och utredningen hamnade till stor del i papperskorgen. I stället tillsatte man en ny skogsutredning med nya direktiv.

Men grundproblemet kvarstår. Beslut som fattas behöver vara baserade på välgrundade bedömningar och kunskapsunderlag. Det behövs vetenskapligt baserade metoder som med ett hållbarhetsperspektiv beskriver och visualiserar alternativa scenarier för produktion och användning av skogsråvara, både för dagens och framtidens skogsbruk. Metoderna behöver möjliggöra att olika hållbarhetsaspekter kan viktas mot varandra.

Det behövs också verktyg och arenor där alla aktörer i det svenska samhället, såsom forskare, beslutsfattare, industrin och allmänheten, tillsammans kan mötas i en gemensam dialog för att diskutera och fatta beslut om de långsiktiga avvägningarna i skogsbruket. Genom sådana inkluderade processer kan vi skapa en hållbar väg framåt som accepteras av hela samhället.

Ett alltför stort fokus på virkesproduktion kan ge kortsiktiga vinster men riskerar att underminera både markens produktionsförmåga och ekosystemens stabilitet på sikt. Att anta ett helhetsperspektiv där miljön och skogens alla värden ges större utrymme är grunden för ett långsiktigt lönsamt och konkurrenskraftigt skogsbruk.

Per Erik Karlsson
Professor och forskare inom skog och atmosfär, IVL Svenska Miljöinstitutet

Eskil Mattsson
Forskare inom skog och ekosystem, IVL Svenska Miljöinstitutet