Sluta bygga för gårdagens trafik och reformera svensk transportplanering

Trots alla ”historiska” satsningar är samhället fortfarande långt ifrån att nå målen om ett hållbart och jämställt transportsystem. Det beror på att dagens planeringssystem styr mot mer av samma snarare än förändring, skriver fyra experter inom hållbar mobilitet och samhällsplanering.

Debattartikeln publicerades i Altinget den 19 augusti 2026, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Den statliga myndigheten Trafikanalys uppföljningar visar att transportsystemet har kvar samma grundläggande utmaningar i dag som för 15 år sedan. Inrikes transporter står för cirka 35 procent av Sveriges växthusgasutsläpp, och utsläppen har under de senaste åren ökat.

Vårt beroende av vägtransporter är i stort sett oförändrat. Att ställa om bränslen och elektrifiera fordonsflottan är nödvändiga pusselbitar, men det räcker inte.

För att skapa en långsiktigt hållbar transportförsörjning och bättre livsmiljöer i hela landet behövs ett rejält omtag. Principer för långsiktigt hållbar utveckling behöver genomsyra planeringen. Tillgänglighet behöver skapas på andra sätt än genom mer transporter och ökat energiberoende.

Planera för framtidens samhälle

En nyckel till framgång ligger i att reformera själva planeringssystemet. Dagens metoder har sina rötter i 1950- och 60-talen då utmaningen handlade om att bygga ut ett vägsystem för massbilism. I dag står vi inför mer komplexa utmaningar och större osäkerheter där det inte längre fungerar att bara göra mer av samma.

Traditionella trafikprognoser bidrar till investeringsbeslut som förstärker historiska trender snarare än mer hållbara framtider. Dessutom tenderar planeringen att delas upp i enskilda, isolerade objekt vilket gör det svårt att se, värdera och optimera transportsystemet som den sammankopplade helhet det faktiskt är.

Internationella organ som OECD/ITF (International Transport Forum) pekar ut en annan väg framåt.

I en föränderlig omvärld – präglad av digitalisering, ändrade resmönster, snabba klimatförändringar och geopolitiska osäkerheter – behöver traditionella prognoser kompletteras med mer målstyrd planering.

I stället för att enbart fråga oss hur mycket trafiken kommer att öka, bör vi utgå från vilket samhälle vi vill skapa – och hur vi kan använda och utveckla infrastrukturen för att nå dit.

I en ny rapport Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. presenterar vi konkreta åtgärder för hur detta kan gå till.

Fem förslag för hållbar transportplanering

För att stötta riksdag och regering i detta viktiga arbete vill vi här lyfta fram fem av rapportens centrala förslag för en omkalibrerad transportplanering:

1. Bredda perspektivet från infrastruktur till tillgänglighet.
   Nästa infrastrukturproposition bör bli en bredare tillgänglighetsproposition. Genom att väga samman fysisk rörlighet med planering för ökad rumslig närhet och digitala lösningar som helt eller delvis kan ersätta behovet av vissa resor.
2. Inför regionala tillgänglighetsavtal för bättre samverkan.
   Staten, regionerna och kommunerna sitter på olika delar av verktygslådan. Genom att införa regionala tillgänglighetsavtal, med inspiration från våra nordiska grannländer, kan vi skapa skräddarsydda lösningar – som cykel- och kollektivtrafiksatsningar i och mellan städer och tätorter, eller förstärkt digital service och samåkning i landsbygderna.
3. Skapa en ny anslagspost för effektivisering.
   Utöver dagens viktiga anslag inom transportinfrastrukturplaneringen för att ”utveckla” och ”vidmakthålla” infrastruktur föreslår vi en ny anslagspost: Effektivare användning av transportinfrastrukturen. Detta skulle ge öronmärkta medel för att optimera det vi redan har byggt, helt i linje med den så kallade fyrstegsprincipen.
4. Se över relevanta förordningar.
   För att ge Trafikverket och regionerna rätt förutsättningar behöver de formella regelverken och instruktionerna för bland annat nationella planer och länsplaner ses över och uppdateras i en mer omställningsvänlig riktning. Trafikverkets uppgift att grunda sitt arbete i ett samhällsbyggnadsperspektiv behöver konkretiseras.
5. Satsa på gemensam kompetensutveckling och lärande.
   Att utveckla nya arbetsmetoder tar tid och kräver resurser. En myndighet eller en utredning bör ges i uppdrag att stötta beslutsfattare, planerare och konsulter över hela landet med metoder för systemförståelse och modern tillgänglighetsplanering.

Infrastruktur är bland det mest strategiska vi skapar – den sätter ramarna för samhället under generationer framåt. Självklart behövs också styrmedel, som skatter, avdrag och avgifter för att nå de transportpolitiska målen. Men infrastrukturen är en viktig möjliggörare genom att åtgärder som underlättar minskat bilberoende bidrar till ökad acceptans för sådana styrmedel.

Genom att kalibrera om planeringssystemet har Sveriges beslutsfattare en fantastisk möjlighet. Vi kan gå från dagens vurm för ”historiska” satsningar som mest adderar nya miljarder till att skapa ett transportsystem som är effektivt, modernt och hållbart på riktigt.

John Hultén, programchef, innovationsprogrammet ShiftSweden
Aako Raaofi, regionutvecklare, Västra Götalandsregionen
Anders Roth, mobilitetsexpert, IVL Svenska Miljöinstitutet
Karolina Isaksson, professor, VTI