Tillgång när det behövs

Vardagslivet formas av en hållbarhetskultur där delning och återanvändning är norm. Människor värderar upplevelser och fritidsaktiviteter högre än materiella ägodelar. Och status ligger snarare vad du kan göra med dina saker än saken i sig. Digitala plattformar gör det enklare att återanvända och dela saker än att köpa nytt. Tjänster ger både överblick av utbudet, var och när det finns tillgängligt, och trygghet med garanti och försäkring. Förr kommunicerade företagen ofta drömmen om att göra saker samtidigt som utrustningen ofta blev liggande på hyllan. Nu vill vi ha tillgång till och kunskap om hur vi kan använda sakerna – sen får gärna någon annan ta hand om dem.

Det är så mycket lättare nu när det mesta man behöver finns i närområdet och man slipper äga det själv. När vi bestämde oss för att göra en vandring i helgen och sova ute tog jag fram stormköket, min lillebror som bor på cykelavstånd hade både liggunderlag och sovsäckar att låna ut men tältet lånade jag i delningsappen och när dotterns vandringskängor visade sig vara för små fick vi tipset att hyra på naturrum där leden startar. Nu när vi kommit hem har vi börjat klättra nere på repcentret. Så kul att både få prova utrustning och lära oss av dem som hållit på länge.

Intensiv användning av färre men bättre saker. Särskilt mycket har vi sänkt vår konsumtion av kläder. Kapselgarderober är standard, där man har ett fåtal plagg i god kvalitet som går att kombinera på många sätt. De flesta klädföretag hyr ut kläder för speciella tillfällen. När vi ska flytta övertar vi ofta möbler och inventarier som den förra ägaren har haft eller låter ett företag möblera den nya lägenheten med de basala möbler och saker vi behöver i den här fasen av livet. Även om utbudet av varianter av samma produkt är mer begränsat än förut så har många tillgång till bättre kvalitet än vad de skulle haft råd med själva.

Det räcker att ha tillräckligt. Då nyköp och även återanvändning blivit dyrare bedömer vi våra nyinköp utifrån om vi verkligen behöver dem, och vi prioriterar produkter som håller. Det finns en allmän norm om att ta hand om det man har. När vi söker något nytt är produkters skick viktigare än om det ägts av någon tidigare. För den yngre generationen har det blivit en självklarhet då förskola och skola är föregångare med gemensamma system för att dela på saker och fokus på kunskap och förmåga att använda dem.

KONSUMTION: Nyköp kostar sitt verkliga pris

Konsumtionsmönstren är drastiskt förändrade. Nya produkter bär nu sina egna hållbarhetskostnader, vilket gör återanvändning och delning mer attraktivt. Att priserna på nyproducerade varor stiger på grund av klimatkris och resursbrist driver på skiftet mot återanvändning och delning som norm. Även regleringar som lägre skatt på hantering av begagnat, liksom borttagna dubbelbeskattningar på till exempel moms och kemikalier har bidragit till lönsamma och hållbara affärsmodeller.

Service eller gemenskap. Trots normskiftet har många varken tiden eller kunskapen att själva reparera och rekonditionera, så ofta ingår den servicen. Det finns en stor bred av affärsmodeller för återanvändning som köp, hyra, prenumerera, pool där en aktör äger resurserna och man lånar av dem, äga tillsammans eller låna ut till varandra. En del väljer bekväma serviceerbjudanden som levereras till dörren. Andra vill dela och ta hand om saker tillsammans både av ekonomiska och sociala skäl, som till exempel större gemenskap och lokalförankring, vilket bidrar till ökat förtroende i samhället. Samtidigt som de som varken har råd med produkter eller tjänster, eller har tid och förmåga att själva fixa saker, har det svårare att få tag på vad de behöver. Även det digitala utanförskapet har ökat för dem som har inte har tillgång till tjänsterna. Det finns en mängd billiga återanvändningsinitiativ lokalt, men ofta har produkterna sämre kvalitet då de först gått några varv hos betaltjänsterna.

SAMHÄLLE: Central reglering driver på utveckling

Utvecklingen bygger på storskaliga lösningar, med tjänster för återanvändning från både kommuner, kommersiella och ideella aktörer. Reglering och standarder kring kvalitet och reparerbarhet gör att företag utvecklar produkter som håller längre och tål det intensivare användandet. Producentansvar finns för många typer av produkter liksom förbud för verksamheter att slänga fungerande saker. En annan tydlig förändring är att reparationsrätt har blivit en del av köpet, snarare än garanti. Samspelet mellan statlig reglering och frivilliga
åtaganden har spelat stor roll i den här utvecklingen, där frivilliga åtaganden banat väg för ny reglering och reglering pushat på för innovation. Kommuner underlättar för återanvändning och delning genom reglering och logistikplanering; de erbjuder tjänster själva genom till exempel låneutrustning; delar med sig av resurser de inte använder hela tiden som verkstäder och lastfordon; eller står för digital infrastruktur.

Förändrad marknad. EU-krav på företagsansvar har gjort produktionskedjor hållbarare globalt. Samtidigt har utvecklingen av en mer lokal service tillsammans med osäkerheten i omvärlden gjort att en större del av produktionen och återproduktionen sker i Europa. En del verksamheter som inte var snabba nog att ställa om har gått omkull, samtidigt som nya jobb skapats när nya affärsmodeller blivit lönsamma. En större del av marknaden ligger hos stora företag som erbjuder begagnat i tillsammans med tjänst, än hos de som enbart säljer begagnat. Att både material och avfall är dyrt gör att en del mindre företag har svårt att hävda sig. Finansiell sektor har insett potentialen i marknaden och erbjuder försäkringslösningar och har berett väg för acceptans av nya typer av affärsmodeller, kontrakt och säkerheter. Många företag samarbetar med civilsamhället kring hantering och utbud. Lokala initiativ har en fördel med förankring i närområdet, lokalkännedom och små existerande nätverk, men de bygger ofta på större tekniska plattformar och stora teknikbolag som äger både system och data har fått ökad
makt.

TEKNIK: Tekniken förändrar tillvägagångssätten

Den snabba teknikutvecklingen förändrar tillvägagångsätten för återanvändning. Spårbarhet och digitalt inbyggda överenskommelser ökar tilliten till återanvändning. Robotteknik effektiviserar sortering och digitalisering av produkter, medan AI förbättrar matchningen mellan tillgång och efterfrågan.

Produkter designas för långvarig och intensiv användning av fler användare. Det ställer andra krav både på ursprungskvalitet, modularitet och reparerbarhet. Värdekedjorna och infrastrukturen kring reparationer och rekonditionering har utvecklats stort. Vi vill framförallt att det ska vara bekvämt; när vi lämnar in en produkt får vi genast ut en ny fungerande, medan den tidigare tas om hand och sedan används av någon annan. Många aktörer samverkar i sina erbjudanden både för att vara lönsamma och för att kunna garantera tillräckligt stort utbud utan att behöva ha stora lager. Det vi har hemma har blivit en av de viktigaste tillgångarna i värdekedjan och fler tjänster för att skicka saker vidare har utvecklats och sänkt trösklarna. Att vi delar saker ökar behovet av gemensamma utrymmen för förvaring, då få längre har egna förråd. Även behovet av gemensamma utrymmen för användning av utrustning för att till exempel träna, fixa, skapa saker och dela kunskap ökar.

Lokala lösningar minskar behovet av långa transporter, samtidigt som producentansvaret innebär fler transporter per produkt då den används av fler. Kraven på bekväma hemleveranser ökar de korta transporterna. En hel del av det material som tidigare sågs som avfall har ett högt värde och i materialbanker återanvändas delar till nya produkter så länge det går tills de går till återvinning.