Lätt att göra rätt

Det är enkelt att skicka saker vidare och att hitta prylar begagnat. Vi måna om våra saker och väljer med omsorg. Normer har skiftat och precis som grannar tidigare inte accepterade glasburkar i tidningsinsamlingen så tolereras nu inte saker som kan återanvändas i återvinningen.

Som studenter föredrog vi att hyra eller tillfälligt låna det vi behövde, när vi bosatte oss mer permanent investerade vi i högkvalitativa möbler. När barnen växte snabbt prenumererade vi på kläder och använde delningstjänster för utrustning. På hemkunskapen och slöjden får barnen lära sig att ta hand om och laga saker. Det är så lätt att skicka saker vidare och vi har inte längre behov av något förråd.

När det är dags att flytta finns det tjänster som tar emot det vi inte vill ta med oss. Vid ombyggnation finns det inventeringar över material och inredning som gör det smidigt att matcha med andras behov. Har du ont om tid att söka själv, finns tjänster som erbjuder alternativ och levererar begagnade föremål till dörren. Om man söker specifika produkter kan man få ett meddelande när varan blir tillgänglig. Det stora paradigmskiftet inom mode och design som lämnade de snabba trenderna bakom oss har öppnat för tidlösa stilar och ett intresse för att blanda och finna personliga uttryck.

De stora nationella systemen gör det enkelt att skicka vidare saker och hitta begagnade prylar oavsett var i landet man bor. Återanvändningskulturen växer främst bland de som har råd att köpa kvalitetsprodukter och tjänster. De billigare begagnade sakerna har sämre kvalitet, då de ofta gått några varv i tjänsterna. Låginkomsttagare har varken tid eller råd med tjänster för återanvändning, men delad tid och kunskap har en ny roll, när äldre, studenter och extrajobbare fixar saker hemma hos varandra.

KONSUMTION: Fler produkter ägs av tillverkare och butiker än av privatpersoner

Tillgången till tjänster som reparation, rekonditionering, uthyrning och prenumeration har ökat avsevärt. Fler produkter ägs nu av tillverkare och butiker än av privatpersoner. Det gör, tillsammans med den hårdare regleringen av nyproduktion, att det finns färre prylar i omlopp. Det påverkar också mängden och kvaliteten på det som finns tillgängligt på loppmarknader och i bortskänkes-tjänster. Mycket av det som tidigare var begagnat av hög kvalitet har passerat sin livslängd och många av de saker som nu skickas vidare håller inte för återanvändning. Mycket av det nya med bättre kvalitet finns tillgängligt som tjänst men har ännu inte nått begagnatmarknaden.

Att nyproduktionen nu bär sina egna hållbarhetskostnader samtidigt som det blivit resursbrist, ökar värdet på befintliga saker och de flesta företag har återanvändning som en del i sitt erbjudande. Stora företag som säljer saker förväntas inkludera reservdelar, reparation och möjlighet att skicka dem vidare. Så redan vid köpet vet vi hur vi kan ta hand om det och hur vi kan skicka det vidare. Elektronik finns i allt fler saker, men vi äger den sällan tack vare moln och produkter som tjänstemodeller. Vid service behöver vi inte vänta på att just vår vara ska lagas utan får en uppgraderad enhet direkt.

SAMHÄLLE: Reglering utifrån tillräcklighet är drivande i utvecklingen

Samhället rör sig mot mer centraliserade lösningar och storskaliga system, som underlättas av offentliga aktörer men ofta drivs kommersiellt. De ökade hållbarhetskraven i offentlig upphandling driver på återanvändningen.

Regleringar får företag att ta ett större ansvar och våga satsa långsiktigt på nya affärsmodeller. EU-direktiv har höjt kraven på design, kvalitet och reparationsmöjligheter av produkter och förbjudit att fungerande varor klassas som avfall. Det har resulterat i längre liv för varor och minskad överproduktion. Dubbelbeskattningar har avskaffats och arbetskostnader har sänkts,vilket gör återanvändningstjänster mer lönsamma och konkurrenskraftiga gentemot nyproduktion. De som säljer nytt måste även sälja begagnat och incitament reglerar
nyproduktionen så att det är dyrt att tillverka saker som redan finns i överflöd, till exempel skrivbordsunderreden, herrkavajer stolar och vita krukor. På liknande sätt styr incitament så att saker inte görs av primär råvara när det redan finns gott om materialet i omlopp, som pennor som tillverkas av möbelmaterial.

Reglering och utökning av producentansvaret skalar upp återanvändning. Att det blivit lönsammare att hyra ut samma sak flera gånger istället för att producera minskade drastiskt nyproduktionen. "Produkt som tjänst" blomstrar, och därför går många företag längre än vad regleringen kräver. Producentansvaret minskar
behovet av mellanhänder, samtidigt som nya behov uppstår kring inventering, spårning och matchning av prylar liksom av service och logistikflöden. När producenter tar tillbaka sina varor minskar också mängden avfall, till exempel kan två trasiga byråer återanvändas för att skapa en hel. Medarbetarlojalitet är en viktig drivkraft i
omställningen, klimatkrisen kräver ansvarsfulla företag för att vara attraktiva arbetsgivare.

Stadsplanering för logistik av återanvändning i städer och regioner öppnar för fler aktörer att delta. Kommuner drar ner på sina insatser eftersom marknaden är lönsam. Det finns fortfarande kommunal insamling av återanvändning för det som inte cirkulerar på marknaden. Välgörenhetsorganisationer är en upphandlad
del i infrastrukturen och bidrar både till återanvändningsflödet och sociala funktioner.

Exporten av avfall har försvunnit för nästan alla materialflöden, eftersom mängden avfall har minskat drastiskt och det finns nationella system för återvinning. Exporten av textil för återanvändning har minskat kraftigt på grund av att minskad konsumtion och nyproduktion gör att mindre är i omlopp och att efterfrågan på det begagnade som finns ökat i Sverige.

Den nordiska marknaden har växt samman och många begagnataktörer förmedlar varor över hela norra Europa. När tillgången på material blev mer begränsad ledde det till ökad protektionism. Samtidigt gjorde EU:s krav på företagsansvar att exitstrategier tog hänsyn till effekter i låglöneländer när massproduktionen fasades ut. Att producera med återbrukade material skapar nya värdekedjor. De som äger produkter, tillgångar och värdekedjor får större makt i dessa affärsmodeller. Företag som inte ställde om i tid gick omkull. Småskaliga lösningar har svårt att skala upp och konkurrera med stora aktörer utanför lokalsamhället. Finansiell sektor har insett potentialen i marknaden och erbjuder med försäkringar och garantier för varorna. Banker accepterar i högre
grad nya värden som säkerhet, till exempel dataflöden och tjänster

TEKNIK: Nationell infrastruktur för återbruk

Flera stora stimulanspaket för omställning ger storskaliga cirkulära innovationerna en skjuts. Nationella systemet för återanvändning har en gemensam infrastruktur, kompletterad av regionala och lokala aktörer kring insamling, sortering, hantering, lager och transporter. ”Urban mining” går från att enbart fokusera på återvinning till att också inkludera återanvändbara delar. Befintliga byggnader byggs om eller renoveras och storskalig återanvändning av bygg- och inredningsmaterial har etablerats. Industriell symbios har utvecklats i många branscher och skapar samarbeten kring det som andra kan använda. Saker är designade för återanvändning med lång livslängd genom reparerbarhet, standardisering, uppgraderingar. Modulära produkter gör det lätt att byta delar.

Teknikutveckling ger effektiv spårning av föremål genom hela deras livscykel, vilket varit avgörande för att producentansvaret kunnat skalas upp. Det ökar också transparensen och förtroendet för begagnade varor i hela värdekedjan. Antalet oanvända saker som lagras hemma minskar kraftigt. Tekniken underlättar direkt matchning mellan personer och prylar. Utbudet av logistikhubbar för mellanlagring och service har ökat. Även internationella
producenter använder regionala mellanlager för att minimera långväga transporter. Automatisk sortering sänker kostnaderna och gemensamma system för att hitta avsättning i närområdet underlättar för små och stora aktörer
att verka på samma marknad.