”Fler pilotprojekt räddar inte klimatet”

Det behövs fortsatt en stark innovationskraft inom hållbar stadsutveckling. Men för att få till en verklig förändring behöver Sveriges kommuner bli lika bra på att förändra ordinarie verksamhet som de är på att starta nya projekt.

Det skriver IVL-forskaren Jonas Sondal i Dagens Samhälle. Debattartikeln publicerades den 3 juni 2026, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Svenska kommuner lägger i dag, tillsammans med staten, stora resurser på pilotprojekt, testbäddar och innovationsprojekt inom hållbar stadsutveckling. Bara genom Viable Cities har 418 miljoner kronor i offentlig finansiering beviljats till 142 projekt mellan 2018 och 2027, med sikte på klimatneutrala städer 2030. Nästan lika stor är medfinansieringen från kommuner, företag och andra aktörer.

Parallellt har nästa stora innovationssatsning, Impact Innovation, på bara ett par år mobiliserat miljardinvesteringar i nya omställningsprojekt för att skapa ett samhälle som håller sig inom de planetära gränserna. Tillsammans har dessa satsningar etablerat ett starkt narrativ: att experimenterande, innovation och samverkan är vägen till en hållbar omställning.

Samtidigt som mycket talar för att satsningarna har skapat viktiga resultat finns det en växande insikt om att lärdomar från framgångsrika innovationsprojekt inte alltid tas vidare och påverkar ordinarie verksamhet. Därför behöver fokus nu skifta från att skapa nya innovationer till att använda dem som redan tagits fram.

Ny forskning om urbana experiment och kommunala innovationsprojekt Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. visar att många projekt avslutas utan att det är tydligt vad som faktiskt ska tas vidare, av vem eller hur. Resultatet blir att projekten fungerar som tomtebloss: de brinner starkt för stunden, väcker uppmärksamhet och engagemang, men slocknar snabbt när projektfinansieringen tar slut och organisationen går vidare till nästa projekt.

Om kommuner vill att utvecklingsprojekt ska bidra till verklig omställning behöver synen på dessa projekt förändras.

För det första behöver kommuner bli bättre på att definiera vad som faktiskt bör leva vidare efter projektets slut. Många projekt upplevs som framgångsrika och utvärderas utifrån genomförda aktiviteter. Betydligt mer sällan tydliggörs vilka arbetssätt, processer eller lösningar som faktiskt ska tas vidare in i ordinarie verksamhet.

För det andra behöver kommuner redan när de planerar innovationsprojekt göra upp en plan för hur resultat ska implementeras och vem som ansvarar för det efter projektslut. I detta ingår att förstå att uppskalning kan innebära många olika saker och att den kräver ett aktivt arbete och tydligt avsatta resurser. Om ingen har mandat, resurser eller ansvar för att föra arbetet vidare dör ofta både resultaten och engagemanget tillsammans med projektorganisationen.

För det tredje behöver kommuner sluta betrakta uppskalning som en fråga om informationsspridning. I dag innebär ofta uppskalning att projektgrupper presenterar goda exempel på konferenser eller sprider en slutrapport till andra aktörer. Men en hållbar omställning kan inte drivas av några få projektgrupper som agerar lärare på konferenser. Omställningen kräver i stället organisationer där människor förväntas agera som engagerade och nyfikna elever som aktivt söker upp, anpassar och implementerar lärdomar. Både från egna innovationsprojekt och från andra kommuner.

Det handlar ytterst om organisationskultur och ledarskap. I många kommunala organisationer väntar människor på tydliga signaler uppifrån innan de förändrar arbetssätt. Därför behöver ledningen inte bara efterfråga innovation, utan också tydligt signalera att det är viktigt att ta till sig och vidareutveckla det som andra redan har testat.

Sverige behöver innovationskraft inom hållbar stadsutveckling. Men om omställningen ska bli mer än tillfälliga pilotprojekt måste kommuner stötta implementering, uppskalning och organisatoriskt lärande, inte bara starta nya projekt.

Jonas Sondal, forskare i hållbarhetsstudier, IVL Svenska Miljöinstitutet, KTH