Skydda människor och natur från evighetskemikalier

När gamla möbler bränns, byggmaterial rivs ut eller elektronik återvinns utan rätt kontroller, frigörs farliga ämnen på nytt, skriver Arvin Ghasemi, kemikalieexpert vid IVL Svenska Miljöinstitutet.

Debattartikeln publicerades i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad den 20 februari 2026, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

De finns i gamla soffor, byggmaterial, elektronik och plast. De går oftast inte att se, lukta eller känna – men de stannar kvar i miljön i decennier. Persistenta organiska föroreningar, POPs, är de osynliga gifter som gömmer sig i avfall och riskerar att spridas igen om avfallet inte tas om hand på rätt sätt.

Persistenta organiska föroreningar, eller långlivade organiska föroreningar, är kemiska ämnen som är extremt svårnedbrytbara. De sprids via luft och vatten och lagras i levande organismer. De kan kopplas till allvarliga hälsoproblem som cancer, hormonstörningar och påverkan på barns utveckling.

Miljögifterna DDT och PCB är persistenta organiska föroreningar som har varit förbjudna i många år, men fortfarande finns kvar i naturen. Andra exempel är bromerade flamskyddsmedel, som har använts i möbler, elektronik och isolering, samt PFOA – en typ av PFAS-ämne som länge har funnits i textilier och stekpannor.

Alla dessa ämnen borde ha försvunnit för länge sedan. Ändå dyker de fortfarande upp i sopor och återvinning. När gamla möbler bränns, byggmaterial rivs ut eller elektronik återvinns utan rätt kontroller, frigörs de farliga ämnena på nytt. Avfallet blir en källa till fortsatt spridning.

IVL:s rapport POPs i avfall Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. listar fyra huvudsakliga typer av avfall där dessa ämnen förekommer: bygg- och rivningsavfall, elektronikavfall, textil- och möbelavfall samt fordonsskrot. Rapporten visar att gifterna fortfarande finns kvar i material som återvinns eller slängs idag, och att de nuvarande rutinerna inte är tillräckliga för att identifiera och sortera bort dem.

För att kunna stoppa ämnena från att hamna i nya produkter eller läcka ut i naturen, krävs bättre kunskap om var de finns i avfallet och hur stora mängder som fortfarande är kvar.

Det behövs mer systematisk datainsamling och uppdaterade riktlinjer för hur de farliga ämnena ska hanteras.

Think Pink-skandalen visar vad som kan hända när kontrollen brister. Tusentals ton avfall, bland annat sönderdelade skrotbilar, dumpades och grävdes ner i marken istället för att tas om hand på ett säkert sätt. Med avfallet följde farliga ämnen som nu riskerar att läcka ut i mark och vatten. Sverige har inte råd med fler sådana skandaler.

När överblick saknas ökar risken för att farliga ämnen sprids – och att människor, natur och seriösa verksamheter drabbas.

För att undvika liknande problem i framtiden behövs flera insatser och en tydlig ansvarsfördelning.

1. Lagstiftare i Sverige och EU – riksdagen, regeringen, Europaparlamentet och ministerrådet – behöver ställa tydligare krav på hur avfall med svårnedbrytbara miljögifter ska sorteras och tas om hand. Lagar och regler måste uppdateras i takt med att nya ämnen tillkommer på listan över sådana farliga ämnen.
2. Myndigheter måste kontrollera fler företag och anläggningar. De myndigheter som har ansvar för det behöver mer resurser för att kunna arbeta långsiktigt med inspektioner, provtagning och uppföljning.
3. Avfallshanterare och återvinningsföretag behöver tydliga riktlinjer för hur det farliga avfallet ska sorteras och behandlas. Det är dyrt att göra rätt – därför kan statligt stöd eller styrmedel behövas för att undvika att höga kostnader leder till felaktig hantering.
4. Forskning och industri behöver utveckla säkra metoder. Idag finns det bara ett fåtal sätt att ta hand om svårnedbrytbara miljögifter utan att skapa nya problem. Därför krävs mer forskning och nya lösningar för att hitta trygga och energisnåla sätt att ta hand om dessa farliga ämnen.
5. Producenter ska designa bort riskerna från början. Genom principen safe and sustainable by design – att välja giftfria och hållbara lösningar redan när en produkt utformas – kan nya produkter utvecklas utan farliga ämnen.

Listan över ämnen som klassas som persistenta organiska föroreningar fortsätter att växa. Därför måste lagar, tillsyn och avfallshantering kunna anpassas snabbt när nya farliga ämnen upptäcks.

Först när det finns en tydlig bild av var de farliga ämnena finns, och ett system som säkrar korrekt hantering, går det att skydda barn, natur och kommande generationer från de evighetskemikalier som aldrig borde ha släppts ut.

Arvin Ghasemi, kemikalieexpert vid IVL Svenska Miljöinstitutet