Vattnet avgör vår framtid – ändå saknas helhetssynen

Sverige står mitt i en vattenkris. Åkermark torkar bort, skyfall förorenar badvatten och flera kommuner har redan i maj infört bevattningsförbud. Men trots att vatten är avgörande för vår mat, hälsa och säkerhet saknas en nationell strategi, skriver Helena Thybell, vd för Stockholm International Water Institute (SIWI) och John Rune Nielsen, vd för IVL Svenska Miljöinstitutet, i en debattartikel i Dagens Industri.

Debattartikeln publicerades den 4 juni 2025, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Sveriges vatteninfrastruktur är föråldrad och byggd för ett klimat som inte längre finns. Redan nu ser vi tydliga effekter av klimatförändringarna: åkermark som först torkar bort och sedan svämmas över. Klimatförändringarna leder till allt fler intensiva regn – något våra avloppssystem aldrig varit dimensionerade för att hantera.

Dricksvattentäkter som hotas av föroreningar och ett jordbruk som famlar efter svar på en föränderlig verklighet. Samtidigt ser vi ökade risker för kontaminering av vårt råvatten exempelvis genom PFAS, bekämpningsmedel eller näringsläckage som hotar kvaliteten på dricksvattnet. Det räcker alltså inte att säkra vattenvolymer, vi måste också skydda vattenkvaliteten.

Tillgången på vatten är inte längre en självklarhet i Sverige. Men trots att vatten berör livsmedel, energi, hälsa, klimat och biologisk mångfald hanteras frågan i stuprör. Det finns inget helhetsansvar, ingen nationell vattenstrategi, och investeringarna är otillräckliga. Det måste förändras. Nu krävs ett tydligt ledarskap för att göra vattnet till en framtidsfråga, inte bara en teknisk detalj.

Vi föreslår fyra akuta åtgärder:

1. Inför ett helhetsperspektiv på vattnets kretslopp
   Vi måste börja planera för hela det hydrologiska systemet från nederbörd och grönt vatten (nederbörd över land, markfuktighet och avdunstning) till grundvatten och flöden i landskapet. Särskilt viktigt är det för regnbevattnad odling, skogsbruk och ekosystem. Återanvändning av avloppsvatten är en del av lösningen. Sverige behöver också bättre dataunderlag och uppföljning för att fatta långsiktiga beslut om vattnets väg genom landskapet.
2. Tydliggör ansvar och styrning
   Sverige har i dag fem vattenmyndigheter som samordnar vattenförvaltningen enligt EU:s vattendirektiv ett viktigt uppdrag, men med begränsade mandat och låg synlighet. Samtidigt är ansvaret för vattenfrågor fortfarande utspritt mellan flera myndigheter, sektorer och nivåer. För att möta klimatförändringarnas effekter på hela vattenkretsloppet krävs ett starkare nationellt ledarskap. Det betyder inte att nya myndigheter behöver skapas men att samordningen måste stärkas och prioriteras.
3. Prioritera naturbaserade lösningar
   Istället för att bara bygga mer betong måste vi skydda och återställa våtmarker och värna om hållbar skötsel av skog och jordbruksmark med förmågan att hålla kvar vatten i landskapet. Det är billigare, robustare och gynnar biologisk mångfald. Det minskar också kostnaderna för kommunal infrastruktur, förbättrar mikroklimat och skapar nya ekosystemtjänster.
4. Skapa incitament för att varje droppe gör nytta
   Idag finns få incitament för att aktivt hålla kvar vatten i landskapet trots att det är avgörande för att hantera både torka och skyfall. Visst finns exempel, som kraven på hållbar dagvattenhantering vid nyexploatering i städer, men det saknas breda styrmedel för att uppmuntra fördröjd avrinning, regnvattenlagring eller skydd av vattentäkter. Skogs- och jordbruket kan spela en nyckelroll, men behöver verktyg och ersättningssystem för att kunna ta den rollen. Även privata fastighetsägare bör kunna delta genom enkla lösningar som regnvattentunnor och gröna tak.

Samtidigt tar EU nya steg. Den europeiska kommissionen presenterar i dag en ny vattenstrategi för att stärka resiliens, skydda råvatten och anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det är ett viktigt initiativ – men utan en motsvarande strategi på nationell nivå riskerar Sverige att tappa både tempo och ledarskap. Inför klimatmötet COP30 i Brasilien har Sverige en chans att visa ledarskap för en ny vattenpolitik i ett förändrat klimat. Men då måste vi börja på hemmaplan. Vi måste gå från krisreaktion till förebyggande planering. Från sektorsvis ansvar till helhetsgrepp.

Det innebär också att vatten måste ges en tydlig roll i Sveriges klimatanpassningsarbete och kopplas till jordbruk, energi och samhällsplanering. Det handlar inte bara om att säkra tillgången på vatten. Det handlar om mat på bordet, säkra samhällen, hälsa och framtidens livsmiljöer. Sverige har kunskapen, tekniken och förutsättningarna. Men vi har inte tid att vänta.

Helena Thybell, vd, Stockholm International Water Institute (SIWI)
John Rune Nielsen, vd, IVL Svenska Miljöinstitutet