I år fyller IVL Svenska Miljöinstitutet 50 år. Det uppmärksammar vi genom att göra nedslag i vår miljöforskning
med inlägg, berättelser och bilder som kopplar samman historia och nutid.

Världens första inomhussanering av PCB

I september 1981 drog tre IVL:are på sig vita, helslutande skyddsdräkter och tog de första stegen in i Stockholms Energiverks elstation vid Danvikstull. De inledde då historiens första stora PCB-sanering. Nästan 40 år senare, i januari 2016, konstaterar IVL:s Magnus Karlsson att det ligger cirka två ton PCB i Oxundasjön strax norr om Stockholm.

Magnus Karlsson

– Såvitt jag känner till det är det den största samlade mängd som påträffats i miljön på en enda plats, säger Magnus Karlsson och tillägger att man fortfarande inte vet var det kommer ifrån. Men eftersom giftet ligger ner till 30 centimeters djup i sedimenten har tillförseln antagligen pågått sedan 1960-talet.

PCB (Polyklorerade bifenyler) har funnits med som ett av de mer betydande problemområdena inom IVL:s verksamhet sedan starten 1966. Själva ämnet var alltså välkänt i september 1981 när Stockholms Energiverk ringde. De ville ha hjälp med sanering efter en brand vid elstationen vid Danvikstull. Vid den tiden fanns en medvetenhet om många av de negativa miljöegenskaper som PCB kunde ha. Då var det dessutom endast tillåtet att använda PCB i större kondensatorbatterier.

– Vid branden förstördes ett större antal batterier. PCB och omvandlingsprodukterna, som bland annat var dioxiner, spreds i lokalerna, berättar Peter Solyom. Han ledde det IVL-team som började undersöka möjligheterna att sanera elstationen.

De påbörjade då ett internationellt pionjärarbete. Vid den tiden fanns ingen erfarenhet över huvud taget av sanering av PCB-förorenade inomhuslokaler. Visserligen hade det inträffat en stor brand i ett elverk i USA ett halvår tidigare, men där valde man att helt enkelt stänga av byggnaden. Sanering verkade för riskabelt och komplicerat.

– Vi kunde inte fråga efter andras erfarenheter utan måste utarbeta egna system för provtagningar och för säkerhet för dem som jobbade på platsen, säger Peter Solyom.

I helslutande skyddskläder för att sanera. Till vänster syns IVL:aren Kennet Börselius och till höger Jan-Erik Bjurhem.

Peter Solyom

Det var en omfattande sanering som genomfördes och efter alla rivningar och rensningar återstod inte särskilt mycket av den gamla elstationen. Den togs aldrig mer i drift. För Peter Solyom kom ett efterspel då han två år senare, vid ett besök i Washington, intervjuades grundligt av representanter för den amerikanska naturvårdsmyndigheten, EPA, om hur en PCB-sanering kan göras.

IVL fick rykte om sig att förstå sig på PCB-problemet och har under åren därefter genomfört ett större antal saneringar. Men idag är det inte någon stor del av verksamheten. Idag dyker PCB snarare upp som ett ovälkommet minne från förr.

– Det är oroväckande att man kan hitta så stora mängder PCB fortfarande, så lång tid efter att all användning av PCB har förbjudits. Och vi vet inte exakt vilka konsekvenserna är för djurlivet i och runt sjön. Det vi vet är att giftet har spritt sig uppåt i näringskedjan till mink och geografiskt ut i Mälaren, säger Magnus Karlsson.

Det var när han gjorde en allmän undersökning om hur mycket miljögifter det finns i fisk i hela Stockholmsområdet, som han upptäckte att fisken från Oxundasjön innehöll onormalt, mycket onormalt, höga halter av PCB. Så pass höga att det idag är förbjudet att äta fisk från sjön.

– Medan halterna av miljögifter glädjande nog faktiskt har sjunkit i stort sett i hela Stockholmsområdet, så stack lilla Oxundasjön ut på ett olyckligt sätt, säger Magnus Karlsson.

Fakta - PCB

  • PCB, polyklorerade bifenyler, är ett samlingsnamn för mer än 200 giftiga och svårnedbrytbara ämnen som har använts som tillsats i bland annat transformatorer, hydrauloljor, fogmassor och färg.
  • När PCB lanserades av kemijätten Monsanto i slutet av 1920-talet så var det främst som ett brandsäkert alternativ till olja. Användningen kom att bli mycket omfattande.
  • 1965 hittade miljöforskaren Sören Jensen PCB i en död havsörn, vilket var det första beviset på att PCB faktiskt läckte ut i naturen, något som tillverkaren starkt förnekat. Men det skulle dröja ända tills 1978 innan PCB förbjöds i Sverige i nya produkter.
  • Först 1995 skärptes kraven så att all PCB-användning förbjöds. 2016 kämpar vi fortfarande med efterverkningarna av den flitiga PCB-användningen.