SMED - 20 år av expertsamarbete
Från att ha varit något av en skamfläck har svensk miljörapportering vuxit till ett internationellt föredöme. Men den expertorganisation som ansvarar för att ta fram data till rapporteringen var inte alls självklar. I år har SMED, Svenska Miljöemissionsdata, funnits i 20 år.
Åke Sjödin missade första mötet då fröet såddes till det som senare kom att bli SMED, Svenska Miljöemissionsdata. Men han minns vilket datum det var, 9 maj 2001. Hans son föddes dagen innan.
– Så det var därför jag inte kunde vara med. Man kan säga att jag hade laga förfall, säger Åke Sjödin, idag projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Naturvårdsverket hade kallat till mötet. Läget bedömdes som allvarligt. Sverige hade misslyckats med att på ett bra sätt kartlägga emissioner av luft inom landets gränser och fått smäll på fingrarna från både FN och EU för senfärdig rapportering om utsläpp. Rapportering som det dessutom fanns brister i. FN:s klimatkonvention (UNFCCC) som Sverige förbundit sig till lyckades man inte leva upp till.
– Det var uppenbart att Naturvårdsverket behövde hjälp. Det var årliga rapporteringar och ett stort jobb som inte funkade så bra för svensk del, säger Åke Sjödin.
Nationella sammanställningar av utsläpp är en komplex arbetsuppgift. För varje enskild källa – stor som liten - ska miljödata mätas, registreras, beräknas eller uppskattas. Det kan handla om allt från utsläppen från ett pappersbruk till en personbil som kör en kilometer. Detta blir sedan underlag för rapportering till FN och EU. Uppgifterna används även inom Sverige för uppföljning av de nationella miljömålen och annan officiell statistik.
På den tiden var två tjänstemän avdelade på Naturvårdsverket för att sköta den väldiga insamlingen av data. Digitaliseringen hade ännu inte slagit igenom utan det mesta fanns på papper i en bunt med pärmar.
– Det var inte att undra på att det tog tid och inte blev så bra. Det var ju mycket räknande och sådant kanske en myndighet inte ska ha som huvuduppgift, säger Åke Sjödin.
Till mötet hade företrädare för SMHI, Statistiska centralbyrån, SCB, och IVL Svenska Miljöinstitutet kallats. Trots att Åke Sjödin inte var med under de första diskussionerna så utsågs han sedan till koordinator för rapporteringen av luftemissioner, en av fyra pelare i det som kom att bli SMED.
Men det fanns en annan Åke i mötesrummet, Åke Iverfeldt, då en ambitiös avdelningschef på IVL Svenska Miljöinstitutet med förmåga att se runt hörn.
Att Naturvårdsverket hade samlat tre olika aktörer till samma rum var upplagt för konkurrens och tuppfäktning, befarade Åke Iverfeldt. De tre skulle tävla om uppdraget. Han hade förberett en overhead-presentation som föreslog att de tre aktörerna, IVL, SMHI och SCB, skulle samarbeta. När Åke tog till orda argumenterade han för ett samarbete.
– Jag trodde att vi till slut skulle hamna där ändå. Det var bättre att vi bjöd in till samarbetet själva istället för att tvingas in i det. Det var ett positivt sätt. Dessutom fanns det tydliga fördelar, säger han.
Det var som om luften i rummet blev lättare att andas efter Åke Iverfeldts dragning. SCB var med på noterna. SMHI:s Hans Larsson såg genast möjligheterna och det uppstod ett embryo till samsyn. Det var klart de skulle samarbeta. Frågan var bara hur.
Lång väg till samarbete
Nästan ett år av förhandlingar följde.
– Vi försökte hitta en struktur där vi alla skulle ha ett inflytande. Där vi skapade egna kvalitetskrav som gick över dem som de enskilda organisationerna hade, säger Åke Iverfeldt.
Det var inte helt enkelt eftersom det var data från många olika håll och det var avgörande att eventuella fel i rapporteringen verkligen upptäcktes. Hur skulle de få en organisation att fungera med en egen kvalitetskontroll som gick längre än hos de enskilda parterna? Och som skapade ett flöde till uppdragsgivaren Naturvårdsverket så att de hade en motpart att vända sig till?
En styrgrupp bildades som leddes av Åke Iverfeldt och därtill en operativ projektledningsgrupp som rapporterade till styrgruppen och där Åke Sjödin var ordförande. Det togs fram en kvalitetsmanual. Resultatet blev en stabil organisation utan att i juridisk mening vara en organisation. Och där ordförandeskapet i grupperna roterade mellan parterna. SMED startade sitt arbete 2002.
– Kraften vi lade ner på att sy ihop organisationen var inte förspilld. Det blev en processorganisation som hade förmåga att upptäcka felaktigheter, säger Åke Sjödin.
”Plötsligt skulle vi lära oss samarbeta”
Karin Kindbom på IVL är en av dem som var med från början och som fortfarande arbetar inom SMED. Hon minns att jobbet inledningsvis gick lite trevande.
– Jag kommer ihåg att jag var på Naturvårdsverket och fick med mig ett antal pärmar med utsläpp från de största industrierna i Sverige. Det var i stort sett allt som fanns. Det är så totalt annorlunda mot hur det funkar nu. Vi har blivit många fler, mer specialiserade och samarbetet inom SMED har förfinats, säger hon. Samtidigt, säger hon, var det väldigt roligt att få ett helt nytt gäng med arbetskamrater.
– Vi hade jättemycket kontakt med varandra. Hur skulle vi göra detta lösbladssystem i fem pärmar till något långsiktigt som kunde upprepas? Vi skulle arbeta fram ett helt nytt system och det inspirerade oss.
Louise Sörme är expert på avfall och tungmetaller inom SCB, därtill tidigare koordinator och uppdragsledare för avfall och farliga ämnen inom SMED.
– Roligast med jobbet är nog att jobba med alla kompetenta kollegor i SMED och beställare på Naturvårdsverket, och att det händer så mycket nytt inom avfallsområdet hela tiden, vilket ger nya utmaningar. Och sedan är det givetvis kul att våra avfallsdata används så mycket.
Åke Sjödin fick rollen som koordinator över luftrapporteringen.
– Det var bara att kavla upp armarna och få ihop detta. Det var inte så att vi höjde nivån direkt, men efter de första åren så…det var ett kontinuerligt förbättringsarbete. Vi försökte hitta bättre data, bättre källor och effektivisera samtidigt som vi förbättrade. På den vägen har det fortsatt, säger Åke Sjödin.
I takt med att rapporteringen förbättrades, så höjdes också kraven från FN. Det började göras oberoende granskningar och SMED medverkade i granskningsteamen.
– Det gör att man lär sig hur de jobbar i andra länder. Det var lite nytt det också, säger Åke Sjödin.
Kretsen vidgas
Klimatfrågan blev en alltmer akut fråga och det behövdes fler i gruppen. Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, hade vid tiden unika kunskaper om emissioner från jordbruks- och skogsmark till luft och dessutom ett enormt vattenkunnande. I rapporteringen LULUCF (Land Use, Land-Use Change and forestry) fångas både de utsläpp jordbruket och skogsbruket åstadkommer men också dess upptag av desamma.
Men det var inte helt lätt i början att ta med ytterligare en ombord på SMED-båten. Först gjordes ett specialavtal mellan SMED och SLU. Men efterhand kom de fram till att det måste vara fyra jämbördiga parter.
Lars Sonesten är vattenkemist vid SLU. Han följde arbetet inom SMED redan från starten och deltog i SMED:s kick-offmöte i Saltsjöbaden 2002. Sedan har Lars Sonesten haft centrala roller inom SMED och han har sett hur SMED utvecklats.
– Det är roligt att se hur samarbetet går bättre och bättre. Vi har jobbat tillsammans under lång tid och har ett väloljat maskineri. Vi får allt fler uppdrag och det är jättekul. Vi har utvecklats i vår roll att bidra.
Louise Sörme, SCB, intygar även hon att samarbetet mellan de fyra parterna har fungerat bra:
– Det har varit väldigt lyckosamt. Vi kompletterar varandra väldigt bra och är fyra starka parter.
Det kom en propå från Naturvårdsverket: kunde konsortiet ta hand om rapportering av farliga ämnen också? Det kunde man. Så här skriver SMHI i ett pressmeddelande från 22 augusti 2005:
”Naturvårdsverket har nu uppdragit åt SMED-konsortiet att under de kommande nio åren leverera underlag för rapportering av Sveriges utsläpp. Det gäller till exempel: utsläpp av klimatpåverkande gaser, utsläpp av föroreningar och näringsämnen till Östersjön och västerhavet, utsläpp från vissa enskilda miljöstörande verksamheter för offentliggörande i nationella och internationella register, uppkommet och behandlat avfall. Konsortiet utgör därmed en viktig bas för den samlade kunskapen om utsläpp till luft och vatten, av farliga ämnen samt avfallsdata.”
SMED blir en allt viktigare aktör
SMED började spela en roll i den svenska medverkan i FN:s klimatmöten. Mattias Lundblad på SLU var med som expertstöd i mötet i Doha 2012. Karin Kindbom minns Köpenhamnsmötet 2009:
– Vi såg till att rapporteringen från Sverige blev så komplett som möjligt, så att Sveriges förhandlare hade rätt underlag. Det är oerhört viktigt. Har man inte koll på sina egna data, då kan man inte kräva att andra ska göra åtgärder, säger hon.
Med tiden blev SMED en alltmer sammansvetsad organisation. Något som bidrog till det var de särskilda SMED-internat som anordnades.
– Dit kom alla, det var från alla organisationer. Det blev ett väldigt intressant nätverkande, säger Lars Sonesten.
Det sågs som extremt bra att folk lärde känna varandra, att de bara kunde lyfta telefonluren om de behövde. Det fanns en vilja från alla organisationer att få till detta. Från början startade SMED eftersom svensk utsläppsrapportering fått kritik. År 2007 genomfördes en internationell revision. Där upphöjdes Sverige till ett internationellt föredöme.
– Det var välförtjänt, säger Åke Sjödin. Man litade på den process som fanns i Sverige.
Det gjorde också att Sveriges röst hördes tydligare i internationella sammanhang.
– Det är svårare att få något att säga till om, om man kommer från ett land som rapporterar dåligt. Det var också så att en del svenska forskare nu gjorde karriär inom de internationella organen.
SMED idag
Idag är ett 40-tal personer involverade i SMED:s arbete. Det är en verksamhet med en budget på cirka 30 miljoner kronor årligen. Och tack vare SMED finns idag detaljerade data från Sveriges utsläpp sedan 1990. Louise Sörme på SCB berättar att uppdragen från Naturvårdsverket blir allt fler liksom uppdragen från Havs- och vattenmyndigheten, HaV, som bildades 2011.
Det faktum att det är fyra unika leverantörer och två stora beställare av uppdrag ställer stora krav på att de administrativa rutinerna inom SMED-organisationen är säkra och håller hög kvalitet.
Den uppgiften har SMHI haft sedan starten. SMHI har varit ansvarig för hantering av specifika projektavtal mellan beställare och leverantör. Där ingår att hantera interna ekonomiska överenskommelser mellan parterna och handlägga all fakturering så att den följer gällande avtal.
– Med ökad komplexitet och en större andel uppdrag från beställarna Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten blir kraven på säkra administrativa rutiner allt viktigare, säger Sten Lindell, SMHI, ansvarig för SMED:s avtalsprocess.
Lena Eriksson Bram, SMHI, som är koordinator för vattenfrågorna.
– Att de två beställarna, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, i viss utsträckning samordnar sina uppdrag till SMED bidrar till effektivitet i det som SMED producerar, säger hon.
Det har också blivit vanligare att uppdragen innehåller beroenden till andra projekt som drivs utanför SMED. Att väva ihop underlag som produceras inom flera projekt med olika finansiering leder både till minskade kostnader för beställarna och ökad nytta för slutanvändarna.
– Det ger också känslan att SMED är en del av något större, säger Lena Eriksson Bram.
SLU:s Lars Sonesten har under de senaste två åren arbetat med formuleringar till ett slutdokument i HELCOM:s Baltic Sea Action Plan som Östersjöländernas miljöministrar ska presentera. Därtill har SMED återkommande rapporteringsuppdrag till OSPAR, den FN-anknutna organisation som arbetar för att förbättra vattenkvalitet och skydda det marina livet i Atlanten och Nordsjön, samt HELCOM som gör ett liknande arbete när det gäller Östersjön.
Lars Sonesten kan också intyga att den marina miljön i exempelvis Östersjön har förbättrats de senaste åren. Utsläppen av närsalter har minskat, inte minst från länder som Polen, vilket bland annat lett till att siktdjupet ökat något i stora delar av Östersjön. Han berättar också att arbetet inom HELCOM har utvecklats åt flera håll. Nya frågor har dykt upp på radarn som plastavfall och undervattensbuller som påverkar marina däggdjur och fisk.
Louise Sörme, SCB, som tidigare under många år var koordinator för avfallsfrågorna, producerar en kvalitetsrapport varje år för avfallet i Sverige.
– Den får vi väldigt mycket beröm för. Avfallsdata är verkligen ingen hyllvärmare utan används av många aktörer i samhället. Avfall är ju business och nu med tanken om cirkulär ekonomi öppnar det för olika nya affärer. Vi jobbar mot Naturvårdsverket och HaV i första hand men vi stöttar också olika företag att hitta våra data som de kan behöva.
Karin Kindbom på IVL har under året arbetat med granskningar i FN:s klimatkonvention. Just i år har hon granskat Indien och deras åtgärdsprogram. Hon tycker att arbetet inom SMED förtjänar större uppmärksamhet från omvärlden.
– Jag tycker att vi som jobbar inom SMED inte alltid syns som vi borde. Vi har mycket användbar kunskap och data. Det vi bidrar med är viktigt för både nationellt och internationellt klimat- och luftarbete, säger hon.
Samtidigt med den stora mängden uppdrag pågår ständiga utvecklingsarbeten för att förbättra statistiken.
– Det är ett ständigt finslipande av arbetet, säger Lars Sonesten.
IVL:s Åke Sjödin var med i SMED från starten fram till 2016. Så här säger han idag:
– Det känns som vi verkligen nått det äkta samarbetet. Det är ett väldigt bra samarbetsklimat men det tog tio - femton år innan vi riktigt var där. Naturvårdsverket ska ha en eloge som argumenterat för att detta är viktigt. Jag tycker att det känns väldigt meningsfullt, lite som att rädda världen.
Fakta om SMED
SMED, Svenska Miljöemissionsdata, är ett konsortium inom vilket de fyra organisationer, IVL Svenska Miljöinstitutet AB, SCB (Statistiska centralbyrån), SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), och SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) samarbetar. Konsortiet bildades 2001, arbetet påbörjades 2002.
SMED tar fram underlagen för svensk rapportering av emissioner.
Projekt inom miljödata
IVL och SMED bedriver många projekt inom miljödata. Läs mer om projekten här.
Jag vill bli kontaktad
Vi vill gärna veta vilka tjänster som er organisation har behov av. Fyll i formuläret nedan och välj vilket område ni är intresserade av så hör vi av oss. (OBS! För frågor kring lediga tjänster och examensarbete, besök https://career.ivl.se)