Kvinna framför buss.

“De rekommendationer vi fick från IVL har redan påverkat våra upphandlingar”

Skånetrafiken har liksom andra kollektivtrafikhuvudmän ambitionen att elektrifiera bussresandet. Men metallerna i lithiumjonbatterierna som ska driva bussarna är ett frågetecken. IVL Svenska Miljöinstitutet fick i uppdrag att undersöka hur dessa konfliktmetaller tas fram och vilka krav det går att ställa på trafikbolagen

– IVL rekommenderade oss att ställa krav på ett verktyg för att öka spårbarheten i de kritiska metaller som ingår i batterierna. Det kan bli en viktig pusselbit i vårt arbete, säger Iris Rehnström, miljö- och hållbarhetsansvarig på Skånetrafiken.

Skånetrafiken planerar att elektrifiera allt mer av sin busstrafik. Att kunna erbjuda eldrivna bussar kommer att bli ett krav för de bolag som tävlar i upphandlingar om att få köra trafiken. En av orsakerna är att biogas och andra icke-fossila drivmedel inte kommer att räcka när alla aktörer i samhället ska ställa om. Det blir konkurrens om energikällorna.

Risk för barnarbete vid gruvbrytning

– Men främsta skälet är att skapa en tyst, avgasfri och attraktiv busstrafik som kan konkurrera med bilen, säger Iris Rehnström. Som kollektivtrafikhuvudman vill Skånetrafiken ligga i framkant i hållbarhetsarbetet, och att det finns baksidor med eldrift var förvaltningen tidig med att inse.
– Batterierna är ett trist moment. De har ett större klimatavtryck så som de tillverkas idag. Dessutom innehåller de metaller som bryts på ett sätt som inte är alltid är socialt hållbart, det finns även risk för barnarbete, säger Iris Rehnström.

Det var i ett samtal med forskare vid Lunds Tekniska Högskola som Iris Rehnström fick idén att sätta ihop ett projekt att försöka kartlägga konfliktmetallernas väg in i batterierna och i fordonen. Hon kontaktade Volvo som ville vara med. Hon kopplade in Rädda Barnen som fick i uppdrag att undersöka förekomsten och effekterna av barnarbete vid brytning.

Ett undersökande journalistiskt arbete

IVL Svenska Miljöinstitutets experter såg hon som särskilt lämpade för arbetet att kartlägga leverantörsleden, alltså hur metallerna vandrar från gruva till fordon och var de kritiska momenten finns.

Johan Holmqvist på IVL har en bakgrund som global hållbarhetschef på Sony Mobile och har djupgående kunskaper om internationella leverantörskedjor, leverantörsbeteenden och av batteritillverkning. Också Alexandra Wu från IVL kopplades till projektet tack vare sin erfarenhet av att analysera leverantörskedjor.
– Dessutom kan hon kinesiska förhållanden och talar flytande mandarin, säger Iris Rehnström.

Det var ett lite annorlunda uppdrag som IVL:s experter fick. Alexandra Wu och Johan Holmqvist skulle använda sin erfarenhet och sin kunskap att kartlägga hur kritiska metaller till lithiumjonbatterier tas fram och säljs, framförallt kobolt. Uppemot 60-70 procent av kobolten bryts i Kongo som är känt för konflikter och våldsamma brott mot mänskliga rättigheter. Själva batterierna tillverkas sedan till stor del i Asien, framförallt i Kina.

Här fick de gå tillväga som undersökande journalister. De sökte på webbsidor, de lusläste årsrapporter, hållbarhetsdokument och internationella rapporter om kobolt och batterier.
Alexandra Wu berättar:
– Det kunde vara så att jag läste i ett affärsmagasin att det och det företaget beställt så och så många bussar från det och det företaget. Där började jag gräva. Det var ett slags undersökande journalistiskt arbete och det var mycket engagerande.

Kartläggning av hela leverantörskedjan

De följde spåren bakåt och kartlade sex led av leverantörer; bolagen som utför trafiken, fordonstillverkarna, battericelltillverkarna, företagen som tillverkar materialet till batterierna, de som smälter mineralerna och till sist de företag som gräver fram metallerna.
– Ofta är det företag långt ner i leveranskedjan som är de kritiska. Om vi tar Skånetrafiken, deras leverantörer i första ledet är ju trafikbolagen vars leverantörer är fordonstillverkarna som Volvo och deras leverantörer är batteritillverkare och så vidare, säger Alexandra Wu.

Det som var särskilt svårt, säger hon, var att få företagen att lämna ifrån sig information om underleverantörer, eftersom det kan vara uppgifter företagen inte gärna lämnar ut. Det gällde för henne att inte vara för specifik i frågorna men ändå få fram den information som hon behövde. Detta med konfliktmetaller är ganska nya insikter och företagen kan ibland agera en smula yrvaket.

Att Skånetrafiken tar tag i frågan ser hon som positivt.
– Det är framsynt av Skånetrafiken att sätta igång ett arbete med konfliktmetaller. Sett ur ett internationellt perspektiv tror jag det är mycket ovanligt. Just konfliktmetaller har ännu riktigt nått den
allmänna diskussionen, säger Alexandra Wu.

Skräddarsydda rekommendationer för Skånetrafiken

Så vad har då projektet lett till hittills? IVL:s arbete mynnade ut i en 52-sidig rapport, med rekommendationer skräddarsydda för Skånetrafiken. Där står bland annat att det i upphandlingar går att ställa krav på spårbarhet av dessa kritiska metaller och att Skånetrafiken kan ta stöd i OECD:s riktlinjer kring konfliktmetaller. Där föreslås att Region Skåne ska kräva av de trafikbolag de anlitar ska inkluderas i regionens uppförandekod, samt att man ska inleda samarbete med andra kollektivtrafikhuvudmän och myndigheter för att utveckla en gemensam standard på området.

Ytterligare rekommendationer handlar om att välja koboltfria batterier eller batterier med återanvänd kobolt, och även där finns OECD:s riktlinjer att luta sig mot.

– Vi fick en rad konstruktiva rekommendationer som vi kan gå vidare med. En viktig faktor är samarbete. Vi behöver samarbeta med andra aktörer för att långsiktigt driva frågan. Men frågan är komplex. Om koboltbrytningen minskar kan effekten bli att utsatta familjer i Kongo förlorar sin försörjning, säger Iris Rehnström.

Rapporten kom lägligt till en pressträff

När det sedan gäller batteritillverkningens klimatpåverkan så handlar det i hög grad om vilken energimix som används. I Asien används mycket kol och det kostar mycket energi att kyla ner anläggningarna vilket är nödvändigt.

Projektet pågick våren 2019 och IVL Svenska Miljöinstitutet lämnade sin rapport i hösten 2019. Därefter har flera batteriseminarier ägt rum med anledning av det som projektet kommit fram till och man har diskuterat hur man ska föra arbetet vidare.
– Nu i detta första steg har det handlat om kunskapsinhämtning. Nu planerar vi att tillsammans med andra kollektivtrafikhuvudmän att gå vidare med rekommendationerna i de olika rapporterna, säger Iris Rehnström.

För Skånetrafiken kom IVL:s rapport sällsynt lägligt. I början av 2020 höll företaget en pressträff där de presenterade sin plan för att elektrifiera trafiken i Malmö. Då fick de frågor från journalisterna om metallerna i batterierna.

– Då var vi väldigt glada för att vi kunde säga att vi satt igång ett arbete där. Att vi faktiskt inte struntar i vad som händer på andra delar av jordklotet och att vi redan i kommande upphandling vävt in delar av de rekommendationer vi fått från IVL. Det hade varit en mycket tråkigt om vi hade behövt ducka för frågorna. Nu fick vi istället en hel del positiva artiklar om plockade upp det perspektivet. Det är en viktig fråga som allmänheten behöver uppmärksammas på, säger Iris Rehnström.

Vill du veta mer?

Nyhetsbrev
När du blir prenumerant godkänner du även vår integritetspolicy.