Försurning och övergödning i norra Sverige Resultat från Krondroppsnätet till och med 2018/19

Det totala kvävenedfallet till barrskog i norra Sverige varierade under det hydrologiska året 2018/19 mellan 1,5 kg och 6 kg per hektar, vilket, undantaget de sydvästra delarna i Dalarna, var lägre än den kritiska belastningsgränsen för kväve på 5 kg per hektar. Nitrat förekommer sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem i norra Sverige. Svavelnedfallet till skogarna i norra Sverige har minskat kraftigt visar mätningarna vid de femton mätplatserna inom Krondroppsnätet. Under 2018/19 var svavelnedfallet mycket lågt, mellan 0,2 och 1,3 kg per hektar. pH i markvattnet är fortfarande relativt högt men på ett antal mätplatser är det surt och återhämtningen går långsamt. Men ANC (den syraneutraliserande förmågan) var svagt positiv vid samtliga mättillfällen under 2019 vid mätplatserna i norra Sverige.

Sammanfattning

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. Vissa mätningar finansieras även av Naturvårdsverket och av Boliden Mineral AB. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

Kvävenedfallet förändras långsamt och ännu lite kväve i skogsmarken
Högt kvävenedfall innebär en risk för påverkan främst på markvegetationens artsammansättning. Undantaget de sydvästliga delarna av Dalarna och Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit cirka 5 kg N per hektar och år. Under 2018/19 varierade det totala kvävenedfallet i norra Sverige mellan 1,5 och 6 kg per hektar, vilket, undantaget de sydvästra delarna i Dalarnas län, var lägre än den kritiska belastningsgränsen för kvävenedfall i barrskog på 5 kg per hektar. En trendanalys för det totala kvävenedfallet i hela norra Sverige visar på en liten, men signifikantminskning sedan 2001. I enlighet med detta visar även tidsserien för lufthalter av kvävedioxid att det inte finns några större förändringar.

Skogarna i norra Sverige har ännu kapacitet att lagra kväve i marken, vilket visat sig genom låga halter av nitratkväve i markvattnet. Något förhöjda halter har dock observerats vid ett fåtal mätplatser främst efter störningar såsom stormar eller avverkning. Förhöjda nitrathalter i markvattnet innebär en risk finns för att överskottskvävet lakas ut till grund- och ytvatten.

Svavelnedfallet är lågt men återhämtningen från försurningen är långsam
Nedfall av svavel är den främsta orsaken till försurning av mark och vatten. Både svaveldioxidhalter i luft och svavelnedfall till skog har minskat i hela Sverige de senaste decennierna. Minskningen kan förklaras av den kraftiga minskningen av svavelutsläpp, som främst beror på att användningen av kol och olja i Europa har minskat. Svavelnedfallet under 2018/19 var, liksom i övriga landet, mycket lågt i norra Sverige, mellan 0,2 och 1,3 kg per hektar, vilket är många gånger lägre än i början/mitten av 1990-talet, då nedfallet i området kunde nå upp till 6 kg per hektar och år.

Resultaten från markvattenmätningarna visar att markvattnet fortfarande är relativt högt men på några mätplatser är det surt och återhämtningen går långsamt. Markvattnets pH varierade mellan 4,4 och 6,8 under 2018/19, och ANC (den syraneutraliserande förmågan) var svagt positiv vid samtliga mättillfällen under 2019 vid mätplatserna i norra Sverige. För att mark och vatten ska återhämta sig krävs fortsatt lågt svavelnedfall och att skogsbrukets för¬surningspåverkan hålls på en låg nivå.

Medarbetare: Sofie Hellsten, Per_Erik Karlsson, Gunilla Pihl-Karlsson

Typ: Rapport

År: 2020

Rapportnummer: C537

Författare: Gunilla Pihl-Karlsson, Per_Erik Karlsson, Cecilia Akselsson, Sofie Hellsten

Ladda ner publikation