Torvutvinningens miljöpåverkan

I denna rapport klargörs aktuellt kunskapsläge gällande torvutvinning och dess miljöpåverkan i Sverige, det identifieras även brister i underlag som behövs för att ge en bild av de svenska torvtäkternas miljöpåverkan och att föreslå, om möjligt, åtgärder för hur torvtäkters och efterbehandlingsmetoders miljöpåverkan kan minimeras.

Sammanfattning

Syftet med detta arbete har varit att klargöra aktuellt kunskapsläge gällande torvutvinning och dess miljöpåverkan i Sverige, att identifiera brister i underlag som behövs för att ge en bild av de svenska torvtäkternas miljöpåverkan och att föreslå, om möjligt, åtgärder för hur torvtäkters och efterbehandlingsmetoders miljöpåverkan kan minimeras.

Torv är en organisk jordart som bildas genom ofullständig nedbrytning av främst växtmaterial i våt, syrefattig miljö. Torven bildas i myrar som antingen uppstått genom igenväxning av sjöar eller genom försumpning av fastmark. Sverige är ett av jordens torvmarkstätaste länder. De vanligaste användningsområdena för torv i Sverige är för energiändamål (energitorv) och som odlingssubstrat (odlingstorv). Dessutom används även torv som stallströ vid djurhållning (strötorv).

Miljöpåverkan vid torvtäktverksamhet uppstår vid dikning och utvinning som medför förändrade vattenflöden (mark- och grundvatten) och vattenkemi (suspendering, surhet, näringsämnen och metaller), vilket kan förändra de biologiska förutsättningarna nedströms och bidra till övergödning och förlust av akvatisk biodiversitet. Annan viktig miljöpåverkan vid täktverksamhet är risk för brand, damning samt buller och emissioner till luft från arbetsmaskiner och vid förbränning.

Medarbetare: Mona Olsson Öberg, Sofie Hellsten, Stephan Valley, Therese Sahlén Zetterberg, Tomas Wisell

Typ: Rapport

År: 2016

Rapportnummer: C198

Författare: Karin Hansen, Sofie Hellsten, Kristina Holmgren, Marcus Liljeberg, Stephan Valley, Tomas Wisell, Therese Zetterberg, Mona Olsson Öberg

Ladda ner publikation