Möjligheter och begränsningar avseende användning av slutningsåtgärder för metallhaltiga vatten, delrapport nr 2

Sammanfattning

Årligen deponeras i dagsläget närmare 55 000 ton metallhydroxidslam samtidigt som stora mängder metaller och processkemikalier hamnar i våra vattendrag. I enlighet med Rio-konventionen har Sverige förbundits att verka för att ett resurssnålt och uthålligt samhälle införs. För att infria konventionen måste därför denna deponering och hantering upphöra. Ett alternativ till deponering är utvinning av metallerna ur hydroxidslammet. Det har dock i praktiken visat sig vara svårt att utvinna metaller som redan hårt bundits i ett hydroxidslam. Ett bättre alternativ är därför att återföra metaller och processkemikalier så nära källan som möjligt. För att undersöka möjligheterna till recirkulering av sköljvatten samt minskning av mängden avfall genom recirkulering eller koncentrering, har ett antal separationstekniker prövats i pilotskala vid Samhall JHP i Svenstavik. Resultaten av de utförda försöken har i de flesta fall varit positiva. Bl a har applicerbarheten av indunstarteknik för återvinning av processkemikalier ur skölj efter zinkatbad kunnat påvisats genom nogranna undersökningar av koncentrat. Även försök med jonbytesteknik för regenerering av betbad har fallit väl ut.

Medarbetare: Staffan Filipsson, Östen Ekengren

Nyckelord: surface treatment, closed system, separation technology, ion exchange, membrane technology,electrodialysis, electrolysis, evaporation, activated carbon, chemical precipitation, chemicals and work environment, pilot scale

Typ: Rapport

År: 1997

Rapportnummer: B1195

Författare: Staffan Filipsson, Rune Bergström, Östen Ekengren, Joachim Martin