Metoder för att eliminera tiosalter i anriknings- och utskovatten.

Sammanfattning

Det har under senare tid konstaterats att det sker en pH-sänkning i recipienten nedströms i vissa sandmagasin. Detta sker pga att i vattnet ingående tiosalter oxideras. I rapporten diskuteras några av de tänkbara behandlingsmetoderna. Vid biologisk oxidation utnyttjar man bakterier av släktet Thiobacillus för att oxidera tiosalterna. Tillväxt av bakterier har inträffat i några av IVL undersökta vatten. Därför förordas att som nästa steg i detta projekt undersöka om det är möjligt att upprätthålla den biologiska oxidationen även under svenska vinterförhållanden. De kemiska oxidationsmedel som diskuteras är ozon, klorbaserade och väteperoxid. De klorbaserade kemikalierna har den nackdelen att de kan bilda klorinerade organiska komponenter och kloraminer. Användandet av väteperoxid innebär inte några sådana problem men kemikaliekostnaden är något högre. För ozon gäller att oklarhet råder om vilken oxidationsreaktion som inträffar. Tekniken är i Sverige relativt oprövad. Detta innebär att kostnadsberäkningarna blir mycket osäkra. De övriga metoder som diskuteras är alla relativt oprövade och kostnadskrävande.

Medarbetare: Östen Ekengren

Nyckelord: recipienten, rening, teknik,icke-järnmalmsgruva, tiosulfat, polytionat, tiosalter, biologisk oxidation, kemisk oxidation, eliminering, behandlingsmetoder

Typ: Rapport

År: 1990

Rapportnummer: B736

Författare: Östen Ekengren