Utökad marinbiologisk verksamhet i Arktis

I de svårtillgängliga trakterna runt Svalbard och Grönland analyserar IVL:s marinbiologer förekomsten av mikroplast i marina organismer, sediment och havsvatten. En annan studie undersöker koncentrationen av mikroplast i havsis. Forskning pågår också på avloppsvatten som orenat släpps rätt ut i den känsliga polarmiljön.

I fokus

– Det finns så väldigt lite gjort i Arktis, så väldigt mycket mer att undersöka. Utifrån kan man få intryck av att det ständigt pågår expeditioner vid polerna men just otillgängligheten gör det dyrt och komplicerat att forska där, säger Maria Granberg, som leder och deltar i flera projekt i Arktis.

Föroreningar i arktisk miljö förklaras ofta med den så kallade globala destilleringsteorin- att utsläpp från industrialiserade delar av världen förs med strömmar och vindar till de avlägsna polartrakterna. Men till saken hör också att det nästan helt saknas avloppsrening i Arktisområdet. Avloppsvatten släpps orenat rätt ut i havet.

I Longyearbyen på Svalbard till exempel bor två tusen bofasta (och tre tusen isbjörnar) men med över 150 000 hotellnätter per år – plus en ökande turism med mer och mer flygtrafik samt tilläggningar av kryssningsfartyg – blir trycket på miljön stort. Militärbaser och industrier har också efterlämnat sig stora kontaminerade områden som är närmast omöjliga att sanera. Läkemedelsrester som spolas ut med avloppet har lett till ökad förekomst av antibiotikaresistens i närheten av utloppen från bostadsområden och sjukhus.

Oljeföroreningar i sediment, effekter av antibiotika på bakteriediversitet, mikroplast i havsisen – listan över IVL:s samlade arktiska kompetens är lång. Maria Granberg, tidigare vid Göteborgs universitet och Norska Polarinstitutet, är baserad vid IVL:s kontor på Kristinebergs marina forskningsstation och jobbar även nära Kerstin Magnusson, marin ekotoxikolog och specialiserad på mikroplast i havet. Under 2018 ska de studera hur bottenlevande organismer tar upp, omsätter och påverkas av mikroplaster från sediment.

– Det finns i dag en hel del undersökningar av hur mycket och vilken typ av mikroplast man hittar i magarna på olika marina djur. Det är viktig information men ger endast en ögonblicksbild av djurens exponeringssituation. Vi är intresserade av att veta hur många partiklar de får i sig under en dag, eller ett liv, så att vi kan förstå hur mycket som passerar igenom och om de väljer bort vanlig föda till fördel för plast. Denna information behövs för att förstå hur plasten påverkar organismerna och hur miljögifter beter sig när organismer äter plastpartiklar.

För mer information kontakta:
Maria Granberg, maria.granberg@ivl.se, tel. 010-788 65 81