Ostron på var mans tallrik

Efterfrågan på ostron har exploderat. Sverige importerar varje år över 400 ton odlade ostron, främst från Frankrike. Men även i svenska vatten finns det gott om ostron. IVL utvecklar nu möjligheterna att odla både platta ostron och stillahavsostron under kontrollerade former.

asa_strand_ivl

Det är inte helt okomplicerat att montera ett meterbrett skruvankare på 32 meters djup. Det blåser från norr och sjön går hög på Gullmarn när Åsa Strand ska positionera den odlingsrigg som nu ska anläggas i fjorden intill forskningsstationen på Kristineberg.

– Det här är forskning och utveckling i sin renaste form. Min dröm är att det här projektet banar väg för en storskalig, kommersiell ostronodling i Sverige. Potentialen är enorm. Det är närodlat, hållbart, lönsamt och det kan generera hundratals arbetstillfällen, säger Åsa Strand som är marinbiolog och specialiserad på vattenbruk och främmande arter.

Odlingsanläggningen som utgörs av ett 54 meter långt rör, förankrat med rep ner till 25 meters djup, har utformats i samarbete med Bohus Havsbruk som i dagsläget fokuserar på musselodling. 5 000 ostronyngel som har skördats i kustnära vatten i Bohuslän, ligger sorterade i korgar och ska sättas ut på anläggningen inom ett par veckor.

Finns olika typer av ostron

I svenska vatten finns två typer av ostron: det europeiska platta ostronet Ostrea edulis och det mer avlånga stillahavsostronet, Magallana gigas, som dök upp på västkusten för över tio år sedan. Arten är nu väletablerad, den växer betydligt snabbare än det platta ostronet, och är klassat som en främmande art. Att odla stillahavsostron är därför – än så länge – inte tillåtet i svenska vatten. IVL har beviljats ett särskilt odlingstillstånd av Jordbruksverket.

Syftet med projektet i Gullmarsfjorden är att utveckla metoder för en kontrollerad mussel- och ostronproduktion. Planen är att odlingsanläggningen ska vara nedsänkningsbar, eftersom reproduktionen förhindras eller försenas i djupare och kallare vatten. Det skulle kunna bidra till en stabil produktion av ostron och även musslor året runt vilket underlättar för odlare, samt minska problemen med påväxt på utrustning och skal.

"Istället för att importera borde vi satsa på att ta vara på våra egna bestånd och dess odlingspotential."

 – Vi vill ha ett dynamiskt system som är lätt att reglera, vilket vi får med ett nedsänkbart system. Odlingen påverkas också mindre av isläggning på vintern och en odling som inte syns vid ytan minskar konflikter med markägare och fritidsbåtar, säger Åsa Strand.

Planen är att under de närmaste fyra åren utveckla tekniken för kombinerad odling av stillahavsostron, platta ostron och även blåmusslor. Att odla flera arter tillsammans kan minska sårbarheten vid sjukdomsutbrott av till exempel virus som förekommer hos ostron.

Anna-Lisa Wrange

Trots att vi i dag har stora bestånd av stillahavsostron i svenska vatten importeras varje år 400 ton stillahavsostron, vilket medför en risk för spridning av sjukdomar till svenska bestånd som i dag är sjukdomsfria.

– Istället för att importera borde vi satsa på att ta vara på våra egna bestånd och dess odlingspotential. Det finns så många fördelar med att odla musslor och ostron här hemma. De filtrerar havet på övergödande näringsämnen och bankarna i sig utgör viktiga livsmiljöer för många andra marina arter. De utgör också en betydande källa till proteiner, mineraler och vitaminer, säger Anna-Lisa Wrange, även hon marinbiolog med bas i Fiskebäckskil.

Finns stort intresse

Till skillnad från fisk och skaldjur kräver ostron och musslor ingen tillförsel av foder, samtidigt som de kan bli ett viktigt livsmedelskomplement till våra allt mer utarmade vilda fiskbestånd.

Intresset för att utveckla hållbara system för marin livsmedelsproduktion i Sverige har därför vuxit snabbt, inte minst sedan efterfrågan på stillahavsostron också är större än utbudet.

Om allt går väl med odlingen i Gullmarsfjorden kanske det som i dag är en lyxrätt om några år hamna på var mans tallrik.

Vill du veta mer om IVL:s arbete med ostronodling och vattenbruk?
Åsa Strand, asa.strand@ivl.se, tel. 010-788 66 05

Anna-Lisa Wrange, anna-lisa.wrange@ivl.se, tel. 010-788 67 04

Om forskarna:

Anna-Lisa Wrange

Anna-Lisa Wrange, 37 år, forskare inom vattenbruk och marin ekologi, Fiskebäckskil och Göteborg:

”Jag jobbar sedan februari 2018 som forskare och projektledare inom IVL:s enhet Naturresurser och Miljöeffekter, med bas på Kristinebergs marina forsknings- och innovationscenter utanför Fiskebäckskil.

Jag har alltid varit intresserad av natur- och miljöfrågor. Efter min disputation inom marin evolutionsbiologi ville jag jobba mer tillämpat och bidra till att öka kunskapen om hur vi kan utnyttja havets resurser på ett hållbart sätt. Jag trivs med att arbeta med frågor som berör samhället och där det finns lösningar som kan göra skillnad redan i dag. Jag är intresserad av många olika miljöfrågor och gillar att engagera mig i nya saker.

Det finns många eldsjälar som har inspirerat mig genom åren. David Attenborough för hur han sprider kunskap om vår fantastiska natur och hur viktigt det är att vi tar vara på den på ett hållbart sätt. Även Isabella Lövin inspirerade mig när hon som journalist skrev boken Tyst hav som uppmärksammade frågan om ohållbart fiske.

Intresset för vattenbruk har ökat i Sverige. Det är en underutnyttjad näring i Sverige och jag tror att det finns goda möjligheter att våra resultat kan bidra till att öka förutsättningarna för nya jobbtillfällen inom vattenbruk. Det finns många som är intresserade av det vi gör.

Blåmusslor är ett av våra mest hälsosamma och hållbara livsmedel. Det är mager mat som innehåller många värdefulla mineraler och vitaminer. Dessutom minskar musslorna övergödningen av kustnära vatten. Mitt bästa miljötips är att byta ut köttet och fisken mot musslor nästa gång du lagar mat!

 

Åsa Strand

Åsa Strand, 41 år, forskare inom vattenbruk och främmande arter, Fiskebäckskil

”Jag kommer närmast från en forskartjänst på Göteborgs universitet där jag också jobbade med vattenbruk. Men jag ville arbeta närmare de svenska vattenbruksföretagen för att kunna bidra till att lösa de utmaningar som vattenbruket i Sverige och stora delar av världen står inför. Jag fick inte riktigt till det på universitetet och vände mig därför till IVL som jag upplevde, och fortfarande upplever, uppmuntrar tillämpad forskning och företagskontakter.

Efterfrågan på stillahavsostron i Sverige är i dag så stor att leverantörerna inte kan möta efterfrågan. Stillahavsostron är faktiskt inte är så hemska som media vill få oss att tro. Även en främmande art kan bidra med positiva ekosystemtjänster.

Jag inspireras av Jacques Cousteau. Han var en pionjär och visionär inom marina vetenskaper som redan 1971 sa ” We must plant the sea and herd its animals using the sea as farmers instead of hunters”.

Det roligaste projektet jag har jobbat med hittills handlar om produktion av ostronyngel av arten europeiska platta ostron i havsbaserade dammar. Det är ett samarbete mellan IVL, Bohus Havsbruk och Chalmers.

Mitt drömprojekt pågår ju på ett sätt redan. Att få samarbeta med kollegor med olika kompetenser och med företagare och andra aktörer för att gemensamt lösa vattenbruksindustrins största utmaningar. Jag vill kunna bidra till att etablera en ny näring med nya jobb som skapar miljönytta istället för miljöbelastning.

FAKTA OM OSTRON

  • 2018 producerades 5,5 miljoner ton ostron i världen. Av dessa är stillahavsostronet en av de mest odlade ostronarterna. Den globala produktionen av europeiska platta ostron uppgick till 2 000 ton.
  • År 2015 uppskattades det vilda beståndet av stillahavsostron i norra Bohuslän till mellan 110 000 – 280 000 ton.
  • För att plocka ostron själv behövs tillstånd från markägaren.

Nytt forskningsprojekt undersöker hotbilden mot musslor och ostron

Under de senaste åren har utbredningen av mussel- och ostronbankar minskat i Europa. Tecken tyder på en liknande situation i Sverige. IVL Svenska Miljöinstitutet undersöker nu möjliga hot mot dessa båda arter och hur deras framtida utveckling kan stärkas.

– Bankarna med blåmusslor och ostron har en nyckelfunktion i kustekosystemen och är viktiga också för oss människor och för den blå näringen, säger Åsa Strand, marinbiolog och projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Med finansiering från europeiska Havs- och Fiskerifonden ska IVL tillsammans med forskare från Institutionen för ekologi vid SLU undersöka statusen på de svenska ostron och musselbankarna. Projektet ska pågå i fyra år.

– Kunskapen om historisk och nuvarande utbredning av blåmusslor och ostron i Sverige är begränsad. Vi vet inte säkert om bestånden verkligen har minskat här, men om de har det kommer vi försöka ta reda på vad det beror på, säger Åsa Strand.

Projektet ska också bedöma bankarnas biologiska värde genom att kartlägga förekomsten och den genetiska variationen mellan olika bestånd. De ska även undersöka metoder som kan stärka ostronens och musslornas utveckling samt ta reda på vilken påverkan främmande arter som stillahavsostron, även kallade japanska jätteostron, har på bestånden.

– Forskarna i Europa tror att minskningen av blåmusslor beror på klimatförändringar snarare än på främmande arter. Blåmusslan tycks, till skillnad från stillahavsostronet, missgynnas av varmare vintrar.