Pressmeddelande 2017-11-23

Ny rapport om nanomaterial i arbetsmiljön

Under det senast decenniet har nanomaterial börjat användas i allt fler tillämpningar, exempelvis inom medicin, kosmetika, byggmaterial och andra industriella produkter. Men fortfarande saknas kunskap om hälsoriskerna med många nanomaterial. IVL Svenska Miljöinstitutet presenterar nu en rapport som beskriver hur man kan arbeta med bedömning av riskerna med nanopartiklar och förebygga farliga exponeringar.

Nanomaterial är material i storleksintervallet 1 – 100 nanometer, det vill säga ungefär en tusendel av ett hårstrås diameter. Det finns en oro för att nanomaterial har särskilt farliga egenskaper och forskningen visar att åtminstone för några nanomaterial, exempelvis titandioxid, är nanopartiklar mer hälsofarliga än större partiklar av samma material.

– Hälsoriskerna varierar beroende på vilket ämne eller material som nanomaterialet består av och under överskådlig tid kommer det att saknas kunskap om en del av de nanomaterial som hanteras. Det här ställer krav på en metodik för att bedöma risker och vidta åtgärder som minskar riskerna, även om kunskapsunderlaget är begränsat. Att använda sig av försiktighetsprincipen är ett sätt att säkerställa att åtgärder vidtas som ger ett tillräckligt skydd, även om nanomaterial skulle vara farligare än vi idag känner till, säger Ann-Beth Antonsson, arbetsmiljöforskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

IVL har i ett projekt finansierat av AFA Försäkring utvecklat en metodik för att bedöma risker med exponering för nanomaterial. Metodiken innefattar flera olika delar. Metoder för att mäta exponering för nanopartiklar beskrivs och möjligheter och svagheter med olika metoder diskuteras. Det finns inga beslut om gränsvärden för nanomaterial, men de förslag som finns från olika länder beskrivs och kan användas för bedömning av uppmätta halter i arbetsmiljön. Även åtgärder för att begränsa exponeringen diskuteras.

Metodiken har tillämpats vid mätningar av halten av tillverkade nanopartiklar i industriell miljö (kolloidal silika) och i miljöer där naturligt bildade nanopartiklar förekommer, exempelvis från svetsrök och dieselavgaser.

Läs mer i IVL-rapporten Nanomaterial i arbetsmiljön. Om mätning av nanopartiklar i arbetsmiljön, riskbedömning, tillämpning av föreslagna och befintliga gränsvärden och åtgärder.

Vid frågor kontakta:
Ann-Beth Antonsson, ann-beth.antonsson@ivl.se, tel. 010-788 65 47
Bo Sahlberg, bo.sahlberg@ivl.se, tel. 010-788 66 62