Mistra Carbon Exit arrangerade i veckan ett frukostseminarium om klimatmötet i Katowice. På bilden Lars Zetterberg, IVL, Ulrika Raab, Naturvårdsverket, Hans-Erik Wiborgh, Fortum, Kenneth Möllersten, IVL och Ida Karlsson, Chalmers.

Nyhet 2019-01-23

Frukostseminarium om klimatmötet i Katowice

På tisdagen arrangerade det IVL-ledda forskningsprogrammet Mistra Carbon Exit ett frukostseminarium om det senaste klimatmötet, COP 24, som hölls i Polen i december. En av framgångarna är den regelbok som länderna enades om. Den ska få Parisavtalet att fungera i praktiken.

FN:s klimatmöte COP 24 som hölls i Katowice i Polen var en viktig milstolpe i klimatförhandlingarna sedan Paris 2015. I Paris enades länderna om vad som ska göras för att uppnå avtalets målsättningar. Det fattades också beslut om ett arbetsprogram för att förhandla fram en mer detaljerad regelbok som ska tydliggöra hur avtalet ska följas upp och genomföras. Den regelboken lyckades man enas om i Katowice.

– Regelboken är en framgång. Trots ett svårt geopolitiskt läge lyckades länderna komma överens om ett regelverk och ett rapporteringssystem som kan ge en tydlig styrning framåt, sa Ulrika Raab från Naturvårdsverket som deltog på frukostmötet. Hon ingick i Sveriges delegation och hade uppdraget att vara ordförande för förhandlingarna kring teknikfrågor i Katowice.

Det var mycket oenighet kring formuleringarna i avtalstexterna, berättade Ulrika Raab men till sist lyckades de närmare 200 länderna – på övertid – enas om regelboken. Den är till stora delar teknisk och handlar om hur till exempel utsläpp ska beräknas och redovisas. Reglerna ska både styra vad länderna får göra och vara en försäkran om att de gör det de har lovat. Ulrika Raab lyfte fram det offentliga register över alla klimatplaner som kommer att ge en överblick över ländernas klimatarbete. Från och med år 2024 ska alla länder också rapportera vartannat år.

En svår förhandlingsfråga har varit om hur överföring av finanser från rika till fattiga länder ska räknas och rapporteras. I Parisavtalet utlovas att klimatfinansieringen från utvecklade länder till utvecklingsländer från och med 2020 ska uppgå till 100 miljarder USD per år. Länderna hade svårt att enas om vad som ska vara tillåtet att räkna in som internationell klimatfinansiering och hur storleken på den årliga klimatfinansieringen ska öka över tiden. Finansieringsmål för perioden efter 2025 återkommer man till 2020.

Det finns dock ett område där man inte nådde ända fram i förhandlingarna om en regelbok. Det gäller artikel 6 som handlar hur länder kan använda marknadsmekanismer för att samarbeta i genomförandet sina klimatplaner. En skillnad från Kyotoprotokollets marknadsmekanism CDM som hade fokus på att underlätta för i-länderna att klara sina åtaganden är att marknadsmekanismerna enligt artikel 6 i Parisavtalet nu ska bidra till en ökad ambition.

– Det är inget nollsummespel längre utan marknadsmekanismerna ska bidra till att det blir mer utsläppsminskningar än utan, sa Kenneth Möllersten, tidigare klimatförhandlingsexpert på Energimyndigheten som nu jobbar på IVL och som deltog på frukostmötet.

För att kunna använda marknadsmekanismerna på ett bra sätt är det viktigt att det görs noggranna analyser av hur ambitiösa ländernas planer är idag, poängterade han. Det behövs för att se vad länderna bör kunna göra på egen hand och vad kan vi hjälpa till med att tidigarelägga genom marknadsmekanismer.

Ännu finns inga färdiga texter kring detta, utan bara förhandlingsutkast som innehåller ett stort antal hakparenteser med olika alternativ. Det blir därmed en av de stora frågorna under året och beslut ska fattas vid COP25 som hålls i Chile nästa år. Konkretiseringen av hur marknadsmekanismerna ska bidra till ambitionshöjning är dock svag i det sista förhandlingsutkastet från Katowice. Det är också svaga skrivningar vad gäller uppföljning av artikel 6-insatsers bidrag till hållbar utveckling.

– Vi får se det som att vi har fått ett bonusår – nu har Sverige och andra länder chans att driva på och lägga grunden för ett robust regelverk, som alla länder sedan måste följa, som verkligen bidrar till en ambitionshöjning, sa Kenneth Möllersten.

För att inte överskrida 1,5 gradersmålet behöver de globala nettoutsläppen minska med cirka 45 procent från 2010 års nivåer till 2030. Siffror visar att utsläppen växte globalt under 2017 efter att ha legat still tre år i sträck. Det behövs med andra ord en snar och kraftig ambitionsökning och det är en fråga som Sverige kan driva under kommande förhandlingar.

På frukostmötet deltog också Ida Karlsson, forskare från Chalmers, som berättade om sin upplevelse från klimatmötet i Katowice och Hans-Erik Wiborgh, marknadsanalytiker på Fortum, som berättade om arbetet bakom EU:s reformerade utsläppshandelssystem. Moderator var Lars Zetterberg, IVL Svenska Miljöinstitutet.

Vid frågor kontakta:
Kenneth Möllersten, kenneth.mollersten@ivl.se, tel. 010-788 68 79
Lars Zetterberg, lars.zetterberg@ivl.se, tel. 010-788 65 57