Nyhet 2018-07-06

Naturligt organiskt material kan misstas för oljeförorening

Förekomsten av naturligt organiskt material i jord- och vattenprover kan misstas för oljeförorening. Det visar en forskningsstudie som IVL Svenska Miljöinstitutet har gjort med finansiering från Sveriges Geologiska Undersökning, SGU.

– Om resultatet från analysprover visar eller tolkas fel kan det ha stor betydelse, exempelvis om det handlar om ett dricksvatten eller vid beslut om fortsatt övervakning av ett förorenat område, säger Karin Eliaeson, projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

IVL Svenska Miljöinstitutet har i många år arbetat med undersökning och riskbedömning av oljeskador i mark, ytvatten, sediment och grundvatten. Riskbedömningar av förorenade områden som genomförs i Sverige idag grundar sig vanligen på Naturvårdsverkets riktvärden för föroreningar i mark. När det handlar om mark som har blivit förorenad av petroleumprodukter så används i dag en gaskromatografi-masspektometri (GC-MS) för att undersöka föroreningshalter i mark och vatten. Metoden kallas ibland SPIMFAB-metoden eftersom den började användas i samband med de många undersökningar som gjordes under SPIMFAB-projektet, där en rad gamla drivmedelsstationer undersöktes och åtgärdades.

Det man sett är att metoden ibland ger utslag för vissa tyngre oljeföroreningar, även i förväntat rena områden. I den aktuella studien för SGU har IVL undersökt detta fenomen genom att samla in jord- och vattenprover från områden som är opåverkade av oljeföroreningar och sedan jämfört dessa med olika petroleumprodukter.

Resultatet visar att jord- och vattenprover som inte är förorenade ändå kan ge utslag i analysresultatet och att detta kan misstolkas för rester av oljeprodukter. Störningen beror på naturligt organiskt material i provet, men det har inte fastslagits vilken egenskap i det organiska materialet som orsakar variationen. I vattenprover tycks störningen i högre grad orsakas av partikulärt organiskt material än löst organiskt material. I jordprover verkar störningen i högre grad påverkas av ungt, icke nedbrutet organiskt material än mer förmultnat material.

I samband med de laborativa försöken kunde det också konstateras att analysmetoden även riskerar att underskatta oljeföroreningar. Det beror på att man i metoden använder sig av ett specifikt fragment (massfragment 57) för att bedöma hur mycket oljeförorening som finns i provet. Om man istället skulle använda en annan signal i detektorn (Total Ion Current eller TIC) så skulle oljeförorening inte underskattas.

– Det innebär att den metod som används av analyslaboratorier idag riskerar att såväl under- som överskatta förekomsten av oljekolväten i jord- och vattenprover, säger Karin Eliaeson.

Rapportförfattarna menar att man därför kan behöva justera den metod som används, bland annat kan man förhindra störningen genom att proverna genomgår ett reningssteg för att avlägsna naturligt organiskt material. Metoden behöver också ses över avseende hur man kvantifierar mängden oljeförorening i ett prov.

– Trots att det redan tidigare varit känt att naturligt förekommande organiska ämnen kan störa analyser av oljekolväten så är det ytterst sparsamt dokumenterat i den svenska litteraturen. Det behövs mer forskning om vad det är för typ av organiskt material som utgör störningen och hur analysmetoder kan anpassas efter detta, säger Karin Eliaeson.

Utöver dessa slutsatser har projektet visat att analysmetoder för moderna biobränslen såsom RME och HVO behöver utvecklas.

Ladda ner rapporten här.

Vid frågor kontakta:
Karin Eliasson, karin.eliaeson@ivl.se, tel. 010-788 65 86