Höga PCB-halter i strömming från Stockholms innerskärgård

Magnus Karlsson kommenterar analyser av strömming från Fjäderholmarna, Vaxholm, Möja, Rådmansö och Norrtäljeviken avseende dioxiner och furaner samt PCB:er.

I fokus

Magnus Karlsson

De mycket höga halterna av dioxinlika PCB:er i proverna från Vaxholm och Fjäderholmarna är intressanta men inte överraskande, vi har sett liknande tendenser i abborre vid tidigare undersökningar i området.

Strömmingen från innerskärgården utgör ett lokalt och relativt stationärt bestånd som därmed i stor utsträckning tycks påverkas av stadens miljöhistorik. Det är inget problem för yrkesfisket då det inte sker något kommersiellt fiske här. Halterna längre ut i skärgården där det finns ett yrkesfiske är väsentligt lägre. Det förekommer dock en hel del fritidsfiske efter strömming om våren, bland annat från kajerna i Vaxholm. Fritidsfiskare som äter egenfångad fisk ett par gånger per år behöver dock inte hysa någon oro.

De miljömyndigheter och ledande företrädare för universitet, som driver tesen att Östersjöns dioxinproblematik beror på läckande fiberbankar längs Norrlandskusten, borde få sig en tankeställare av dessa resultat.

Fiberbankar är förvisso ofta kontaminerade av diverse föroreningar men de upptar förhållandevis små ytor. Läckaget är begränsat och påverkansområdet litet. I Stockholms närhet finns kvadratkilometer efter kvadratkilometer av bottnar med förhöjda föroreningshalter från historiska utsläpp som uppenbarligen också ger sitt avtryck i fiskens föroreningsinnehåll.

Måhända skulle det vara bättre att städa på sin egen bakgård innan man torgför Norrlandskusten som giftkusten.


Magnus Karlsson, tekn. dr miljöanalys

magnus.karlsson@ivl.se, tel: 010 788 66 03