Debatt 2018-10-15

Klimatmålet står på spel om vi inte agerar

Konjunkturinstitutet anser att det är en "riskfylld strategi" att införa justeringar av svensk klimatpolitik som "kräver en så pass ljus framtid". Men vi tror att vi tar en betydligt större risk om vi inte klarar vårt klimatmål och intentionerna i Parisavtalet, skriver IVL:s klimatexpert Lars Zetterberg och Jessica Henryson, Westander i en slutreplik i Svenska Dagbladet.

Slutrepliken publicerades i SvD den 13 oktober. Läs den här eller nedan.

Svante Mandell och Björn Carlén vid Konjunkturinstitutet (KI) menar i en replik på vår debattartikel i Svenska Dagbladet att det finns en risk för att pengar slängs i sjön, om Sverige inför kompletterande styrmedel för svenska anläggningar inom EU:s handel med utsläppsrätter. Vi håller inte med utan menar att det svenska klimatmålet står på spel om vi inte agerar. Samtidigt instämmer vi i deras förslag för att göra handelssystemet mer effektivt.

En avgörande fråga är om förändringen av EU:s handelssystem leder till att de samlade utsläppen minskar när länder och företag inför åtgärder som begränsar utsläppen från de cirka 13 000 energi- och industrianläggningar som omfattas av handelssystemet, eller om sådana åtgärder bara leder till att utsläppen ökar någon annanstans i systemet.

Vi är helt överens med KI om att kompletterande styrmedel (utöver priset på utsläppsrätter) på kort sikt får en tydlig klimatnytta. KI skriver i en rapport till regeringen att ”den automatiska annulleringen kan motivera tillfälliga åtgärder som sänker de svenska utsläppen under de närmsta åren”. I stället för att utsläppen flyttas till andra anläggningar så annulleras nämligen en stor del av utsläppsrätterna.

När vi gör en bedömning på lite längre sikt bör vi se tillbaka på hur utsläppshandeln har fungerat under de tio första åren, mellan 2008 och 2017. Under denna period reducerades utsläppstaket med 1,74 procent per år, medan utsläppen minskade med i genomsnitt 2,6 procent per år (2010–2016). Detta resulterade i ett mycket stort överskott av utsläppsrätter som till allra största delen kommer att annulleras 2023.

Därefter gör KI bedömningen att extra nationella åtgärder inte har någon betydelse. Detta bygger på antagandet att de framtida utsläppen inom handelssystemet kommer att vara i nivå med den fortsatta tilldelningen av utsläppsrätter.

Vi gör en annan bedömning. Vi menar att det mesta talar för att den handlande sektorns utsläpp kommer att fortsätta att minska snabbare än tilldelningen av utsläppsrätter, och att utsläppsreduktioner kommer att leda till annullering av utsläppsrätter under i stort sett hela 2020-talet. Detta ligger i linje med prognoser från en rad oberoende aktörer som vi hänvisade till i vår debattartikel, såsom Bloomberg New Energy Finance, Thomson Reuters Point Carbon, analysföretaget ICIS och klimattankesmedjorna Sandbag och Carbon Tracker. Beroende på vilka beslut som fattas om regelverket efter 2030, kan annulleringarna fortsätta även därefter.

Vi ser åtminstone fem faktorer som sammantaget tyder på att utsläppen inom handelssystemet kommer att fortsatta minska mer än tilldelningen:

För det första har priset på utsläppsrätter stigit kraftigt, vilket reducerar utsläppen. Priset har redan ökat från 4–5 euro till drygt 20 euro och det förväntas av olika aktörer att stiga till 25-35 euro år 2023.

För det andra finns det en mycket stor potential att fortsätta att minska utsläppen från kolkraften, som står för 39 procent (2016) av utsläppen i handelssystemet. Sverige och en rad andra länder inom Powering Past Coal Alliance har slagit fast att kolkraften i Europa måste fasas ut senast 2030 om man ska kunna leva upp till Parisavtalet. Och i december förväntas Tyskland presentera en plan för utfasningen av landets kolkraft.

För det tredje kommer nationella koldioxidskatter och andra åtgärder att minska utsläppen. Alltfler länder, däribland Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna, har infört eller avser att införa nationella styrmedel för företag inom handlande sektorn.

För det fjärde har EU nyligen skärpt både förnybarhets- och energieffektiviseringsmålen. Dessa ökar från 27 till 32 procent respektive 32,5 procent år 2030. Det förväntas också reducera utsläppen inom handelssystemet.

För det femte kan innovations- och moderniseringsfonderna i handelssystemet leda till ytterligare utsläppsminskningar. Värdet av 842 miljoner utsläppsrätter (cirka 18 miljarder euro, 2/10 2018) ska finansiera utsläppsminskande åtgärder samt modernisering av energisektorn i tio medlemsländer.

Som vi ser det, är det sannolikt att utsläppen i handelssystemet fortsätter att minska mer än tilldelningen av utsläppsrätter, och att varje extra utsläppsreduktion därmed leder till en direkt klimatnytta, även efter 2023.

Detta är ett starkt skäl för Sverige att följa andra länders exempel och inkludera utsläppen från den handlande sektorn i den svenska klimatpolitiken. Ett annat skäl, som Naturvårdsverket noterat, är att Sveriges långsiktiga klimatmål år 2045 hotas om det inte införs kompletterande styrmedel inom den handlande sektorn.

Samtidigt bör vi, precis som KI föreslår, verka för att EU snabbare minskar tilldelningen av utsläppsrätter, vilket underlättas av varje extra utsläppsreduktion inom den handlande sektorn. Vi står också bakom KI:s förslag att Sverige köper upp utsläppsrätter som sparas. En ytterligare viktig åtgärd vore att införa ett prisgolv på utsläppsrätter, vilket föreslagits av amerikanska forskare och IVL Svenska Miljöinstitutet.

KI anser att det är en ”riskfylld strategi” att införa justeringar av svensk klimatpolitik som ”för att vara verksamma kräver en så pass ljus framtid”. Klimatförändringen är vår tids största utmaning. Vi tror att vi tar en betydligt större risk om vi inte klarar vårt klimatmål och intentionerna i Parisavtalet.

Lars Zetterberg
Klimatexpert IVL Svenska Miljöinstitutet

Jessica Henryson
Affärsområdeschef Westander Klimat och Energi