debatt | 2021-08-10
Folk går på en perrong

Framtida trafikplaner ignorerar klimatmålen

Elektrifiering och biodrivmedel räcker inte för att klara den svenska transportsektorns klimatmål – vi behöver också minska bilresandet. Då behöver vi ett transportsystem som är anpassat för hållbara resor. Trafikverket och regeringen behöver nu låta klimatmålen spela en större roll vid planeringen av ny infrastruktur. Det skriver IVL:s mobilitetsexpert Anders Roth tillsammans med Trivector och Lunds universitet i en debattartikel i Aftonbladet.

Debattartikeln publicerades den 10 augusti 2021, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Transportsektorn står i dag för nästan en tredjedel av Sveriges samlade utsläpp av växthusgaser. Det svenska klimatmålet innebär att koldioxidutsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010, som ett etappmål på vägen mot nollutsläpp 2045.

Ökad energieffektivitet, ökad andel biodrivmedel och fler elfordon har gjort att utsläppen minskat sedan 2010, men eftersom vägtrafiken samtidigt ökat går minskningen av utsläpp inte tillräckligt snabbt.

Löser sig detta då inte med fler elbilar och mer biodrivmedel? Nej, menar vi med utgångspunkt i forskningen. Elektrifieringen har stor potential, men hinner inte slå igenom tillräckligt snabbt. Till 2030 kommer fortfarande de flesta bilar och lastbilar som körs vara fossildrivna. När det gäller biodrivmedel finns begränsningar för hur mycket som kan produceras på ett hållbart sätt.

De sex myndigheterna Boverket, Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Trafikanalys, Trafikverket och Transportstyrelsen drar samma slutsats i sin strategiska plan för hur transportsektorn ska bli fossilfri:

Det räcker inte med elektrifiering och biodrivmedel för att nå klimatmålen, utan vi behöver också planera för ett mer transporteffektivt samhälle där vi reser mindre med privatbil och mer med gång, cykel och kollektivtrafik. Även godstransporterna behöver effektiviseras genom till exempel samordnade transporter, ruttoptimering och ökad fyllnadsgrad.

Samtidigt som vägtrafiken behöver minska är det en grundläggande rättighet att alla människor fortfarande har en god tillgänglighet, det vill säga har möjlighet att ta sig dit de behöver och kan ta del av samhällets service. Därför är det viktigt att samhället planeras på ett sätt som gör det enkelt att resa på ett hållbart sätt, oavsett var man bor.

I glesbygd och på landsbygd kommer bilen fortfarande spela en viktig roll, medan människor i städerna oftare kommer att kunna lösa sina transportbehov på andra sätt, med kollektivtrafik, cykel, elcykel, bilpool och så vidare. Även möjligheten att arbeta och utföra ärenden på distans är ett viktigt inslag i ett transporteffektivt samhälle.

Just nu pågår ett intensivt arbete på Trafikverket med att planera vilka satsningar som ska göras på transportinfrastrukturen i Sverige under åren 2022 – 2033. Under denna tidsperiod vill regeringen satsa 799 miljarder på transportsystemet, varav 433 miljarder ska gå till investeringar i ny infrastruktur. Regeringen betonar tydligt klimatfrågans vikt i sitt uppdrag till Trafikverket:

”Klimatomställningen ska genomsyra politiken. Klimatmålen ska nås. Därför är klimatmålen även en central utgångspunkt för den statliga transportinfrastrukturplaneringen.”

Regeringen konstaterar också att transportpolitiken på ett tydligare sätt behöver väga in långsiktiga perspektiv om ökad transporteffektivitet, så som planering av bostäder, bebyggelse och infrastruktur.

Regeringens betoning på transporteffektivitet har dock inte fått genomslag i Trafikverkets planering. Trafikverket utgår när de ska beräkna hur vi reser i framtiden från prognoser som bygger på information om hur vi reste för flera decennier sedan. Detta underlag leder till prognoser som återkommande har visat sig överskatta hur mycket vägtrafiken kommer öka och gravt underskatta hur mycket tågtrafiken kommer öka.

I Trafikverkets huvudscenario för hur klimatmålet ska kunna nås ses en kraftig ökning av biodrivmedelsanvändningen – från dagens nivå på cirka 20 TWh till över 30 TWh – som helt avgörande för att nå etappmålet för 2030.

Om inte användandet av biodrivmedel ökar i denna takt är Trafikverkets enda föreslagna alternativ för att klara klimatmålet att höja bränsleskatterna motsvarande ett bensinpris om 50 kronor litern.

Det är anmärkningsvärt att Trafikverket alltså går ifrån slutsatserna de tidigare dragit tillsammans med fem andra myndigheter, där just kombinationen av åtgärder inom områdena biodrivmedel, elektrifiering och transporteffektivt samhälle utgjorde grunden för att klara klimatomställningen.

I ett tidigare forskningsprojekt har vi intervjuat tjänstepersoner involverade i infrastrukturplanering på Trafikverket, regioner och kommuner om hur de ser på kopplingarna mellan klimatmålet och infrastrukturplanering. Intervjupersonerna ser alla klimatmålet som ett viktigt mål för transportsektorn, men de har olika syn på vilken roll infrastrukturplaneringen kan spela i omställningen.

Många kommuner och regioner försöker genom strategiska satsningar på infrastrukturen aktivt styra transporterna mot en minskad andel bilresor. Klimatmålet är ett skäl, men det handlar även om att minska problem med trängsel, buller och luftkvalitet, som inte går att lösa med elfordon och biodrivmedel.

På Trafikverket menar dock flertalet intervjupersoner att infrastruktursatsningar i sig bara kan påverka trafiken marginellt, utan att det som verkligen krävs för att nå klimatmålen är att regeringen fattar beslut om kraftigare styrmedel som gör det dyrare att köra bil.

I brist på tydligare instruktioner från regeringen utgår Trafikverkets planering av hur vi kommer resa i framtiden alltså från prognoser som bygger på siffror över hur vi reste för flera decennier sedan (och som alltså återkommande haft fel om vilken trafik som kommer öka), i stället för från mål om ett fossilfritt transportsystem. Detta innebär i praktiken att Trafikverket bortser från klimatmålen vid planering för framtida trafik.

Det är bara nio år kvar till 2030 och de beslut som fattas nu kommer att ha en avgörande inverkan på om klimatmålen för transportsektorn och på sikt hela målet om ett fossilfritt Sverige kommer att nås.

För oss är det därför tydligt att fokus för infrastrukturplaneringen behöver förändras. Att fortsätta investera i utbyggd väginfrastruktur med motiveringen att framtidens vägtrafik är fossilfri är en riskfylld strategi sett till begränsningarna i hållbart producerade biodrivmedel och takten på elektrifieringen.

Att satsa betydande summor på en fortsatt utbyggnad av vägar begränsar också handlingsutrymmet för andra typer av satsningar som krävs för en hållbar och rättvis omställning till ett fossilfritt samhälle.

Vi menar därför att resurserna istället behöver användas för att anpassa infrastrukturen för en framtid där bilresandet minskar och efterfrågan på andra färdmedel ökar. Ett inspirerande exempel är Wales där parlamentet i juni i år fattade beslut om att stoppa alla nya vägbyggen med hänvisning till klimatet.

Investeringar i infrastruktur behövs, men de bör i stället användas för att skapa bättre förutsättningar för kollektivtrafik och cykel, klimatsmarta godstransporter, laddinfrastruktur för elfordon, ökad kapacitet i elnätet och fullt utbyggd bredbandsinfrastruktur.

Fredrik Pettersson-Löfstedt, fil dr i miljö- och energisystem vid Lunds universitet
Emma Lund, fil dr, transportforskare på Trivector
Anders Roth, tekn lic i hållbar mobilitet på IVL Svenska Miljöinstitutet