Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17

Blekinge län har haft mätningar inom Krondroppsnätet under 33 år. I denna rapport redovisas resultaten från 2016/17 års mätningar, tillsammans med tidigare års resultat. Även resultat från samtliga mätlokaler som någon gång varit aktiva i länet redovisas.

Sammanfattning

Utsläpp av svavel och kväve i Europa under många decennier har orsakat försurning av mark och vatten i Sverige, och även bidragit till övergödningen. Blekinge tillhör den del av Sverige som tagit emot mest nedfall. Sveriges utsläpp av svavel har minskat med 84 % mellan 1990-2016 medan motsvarande minskning för nitrat- och ammoniumkväve har varit 53 % respektive 12 %. Inom Krondroppsnätet följs effekterna på nedfall och markvattenkemi upp.

Svavelnedfallet till skog har minskat kraftigt i Blekinge, i enlighet med utsläppsminskningarna, från mellan 20 och 30 kg per hektar och år i mitten av 1980-talet, till 1-2 kg per hektar och år de senaste två åren. Dagens nivåer är avsevärt lägre än i Centraleuropa, där nedfallet också minskat kraftigt, men fortfarande uppgår till mer än 10 kg per hektar och år på vissa platser.

Det totala nedfallet av kväve till skogsmark i Blekinge har beräknats till 6-10 kg per hektar för 2016/17, och nedfallet översteg därmed kritisk belastning av kväve för barrskog, 5 kg per hektar och år. Det förhöjda kvävenedfallet kan ha påverkat markvegetationen i länets skogar och har även ökat risken för kväveutlakning från skogsmark, vilket även kan bidra till försurningen.

Markvattnet i Blekinge visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) har ökat signifikant på de tre aktiva ytorna med långa tidsserier (se figur). Ökningen går dock långsamt, och ANC är fortfarande oftast negativt. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett positivt ANC för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Markvattnets pH visar generellt på hög till måttlig surhet enligt bedömningsgrunderna för markförsurning, och tidstrenderna är inte lika tydliga som för ANC. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet.

Ingen av de fyra aktiva ytorna i länet uppvisar förhöjda nitratkvävehalter i markvattnet, men fram till mitten av 1990-talet fanns flera ytor med förhöjda halter. Mätningar på en avverkad yta, Kallgårdsmåla, har visat att avverkning i ett kvävebelastat område kan leda till mycket höga halter av nitratkväve i markvattnet under ungefär fem år. Ytan i Vång, som avverkades hösten 2016, hade förhöjda halter vid mätningen hösten 2017. Det är troligt att halten förhöjs ytterligare under 2018. De höga halterna efter avverkning, och det faktum att det har funnits flera platser med förhöjda nitratkvävehalter i markvattnet, visar att skogsmarken är nära kvävemättnad, och att det finns risk för förhöjd kväveutlakning framöver, framför allt efter störningar.

Medarbetare: Gunilla Pihl-Karlsson, Per_Erik Karlsson, Sofie Hellsten

Typ: Rapport

År: 2018.0

Rapportnummer: C322

Författare: Gunilla Pihl-Karlsson, Sofie Hellsten, Per_Erik Karlsson, Cecilia Akselsson

Ladda ner publikation