Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Vid två platser mäts även lufthalter. Mätningarna kompletteras med modellberäkningar på regional nivå. Skogslandskapet i Värmland har i ett historiskt perspektiv utsatts för ett betydande nedfall av luftföroreningar, både vad gäller försurande och övergödande ämnen. Svavel-emissionerna i Europa har dock sedan 1990 minskat med 82 %. Det sura nedfallet har tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. De senaste beräkningarna visar att andelen försurade sjöar i Värmlands län i nuläget ligger runt 33 %.Lufthalterna av SO2 i de södra delarna av länet har minskat med ca 4 % årligen sedan början av 1990-talet. Även svavelnedfallet i länet har minskat under samma period. I början av 1990-talet låg det årliga svavelnedfallet i länets södra del runt 10 kg S/ha, medan det under senare år minskat till ca 1-2 kg S/ha. Även i de mellersta och nordliga delarna av länet är nedgången i svavelnedfallet statistiskt säkerställd. Mätningar av markvattenkemin visar att det vid både Södra Averstad, i södra delen av länet, och vid Transtrandsberget, i länets norra del, har funnits betydande försurningsproblem i skogsmarken fram till mitten av 2000-talet, men att det på senare år skett en avsevärd förbättring. Vid Blåbärskullen i länets mellersta del har markens försurningsstatus hela tiden varit relativt bra. Nedfallet av baskatjoner har en betydande roll i att neutralisera svavelnedfallet. Beräkningar tyder på att uttaget av baskatjoner med biomassan från skogsekosystemen vid avverkning med enbart stamveds-uttag i vissa områden av Värmlands läns skogsmarker kan leda till en utarmning av baskatjonerna. Om även grenar och toppar, s.k. GROT, tas ut vid avverkning ökar uttaget av baskatjoner ytterligare. Även kväveemissionerna från Europa har minskat sedan 1990, men inte i samma takt som svavel. Lufthalterna av kvävedioxid (NO2) har i de södra delarna av länet minskat kontinuerligt sedan början av 1990-talet, med ca 2 % per år. Det kombinerade årliga nedfallet av oorganiskt och organiskt kväve till skogen vid Blåbärskullen beräknas till 9 kg N/ha. Detta är sannolikt representativt för södra och mellersta Värmland, medan nedfallet är lägre i norra delen av länet. Det finns inget som tyder på att kvävenedfallet förändrats sedan början av 1990-talet. Kvävenedfallet till skogen i Värmlands län ligger betydligt över den kritiska belastningsgränsen för kväve, som satts till 5 kg N/ha. Trots detta finns det inga tecken på att nitrat har börjat läcka ut i markvattnet.

Prenumerera på våra nyhetsbrev

Sidan senast ändrad: 2021-05-05

IVL Svenska Miljöinstitutet

Om oss

IVL Svenska Miljöinstitutet är ett oberoende forskningsinstitut med Sveriges bredaste miljöprofil.

Tillsammans med näringsliv, myndigheter och forskningsvärlden driver vi på omställningen till det hållbara samhället – från vetenskap till verklighet.

Följ oss

Ikon med LikedIn
Ikon med twitter
Ikon med facebook

Karriär

© 2022 IVL Svenska Miljöinstitutet AB | Om Cookies | Hantering av personuppgifter

Ikon med kryss
Till toppen