Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2011

På uppdrag av länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Boliden mineral mäter IVL lufthalter och nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet vid sexton platser i norra Sverige.Svavelnedfallet till skogen, uppmätt som krondropp, har minskat under de senaste 20 åren vid flertalet platser, i synnerhet vad gäller kustnära områden. Det finns dock kustnära platser där svavelnedfallet inte minskar. Andelen försurade sjöar i norra Sverige omfattar från 9 % längst i söder till 0 % längst i norr. De kemiska egenskaperna hos markvattnet visar inte på någon betydande markförsurning vid de flesta platser i norra Sverige. pH ligger generellt betydligt över 5 och halterna av oorganiskt aluminium är låga. Vid de båda kustnära mätplatserna Bäcksjö och Holmsvattnet i Västerbottens län ligger dock pH lågt och halterna av oorganiskt aluminium är höga. Baskatjoner (kalcium, magnesium, kalium) motverkar försurning och tillförs skogsmarken genom vittring och nedfall från luften, medan läckage till grundvatten och ytvatten tillsammans med uttag av biomassa från skogen bidrar till bortförsel från skogsekosystemen. Uttaget av baskatjoner med biomassan från skogsekosystemen vid avverkning med enbart stamvedsuttag bidrar i nuläget sannolikt inte till försurningen i Norra Sverige. Om även GROT tas ut vid avverkning ökar dock risken för försurning.Utsläppen av kväve från Europa har minskat med 47 % (kväveoxider) respektive 25 % (ammoniak) sedan 1990. Trots det har det varit svårt att påvisa att kvävenedfallet till den svenska skogen har minskat. Inte heller i norra Sverige kan vi påvisa någon nedgång i kvävenedfallet. Kvävenedfallet till skogarna i norra Sverige ligger sannolikt under den kritiska gräns som satts för att reducera riskerna för att skogarnas undervegetation påverkas. De månadsvisa medelhalterna av ozon är relativt höga i norra Sverige om våren, med högsta halten under 2011, 99 µg/m3, uppmätt vid Nikkaluokta. WHO rekommenderar att till skydd för människors hälsa skall en ozonmedelhalt under en period av 8 timmar inte skall överstiga 100 µg/m3.