Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17

Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Kronobergs län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I slutet på 1980-talet var svavelnedfallet i länet mellan 10 och 40 kg per hektar och år. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 1,1 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Svavelnedfallet i länet har minskat med mer än 90 % sedan 1990.

Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Kronobergs län förbättrats, mätt som den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet. Det tar dock lång tid för skogsmarken att återhämta sig efter tidigare historisk försurnings-belastning. Hur mycket svavelnedfall skogsmarken tål i dagsläget beror på flera samverkande faktorer, såsom kvävenedfall och bortförsel av buffrande ämnen vid skogsavverkning. Svavelnedfallet i Kronobergs län har minskat kraftigt under åren och är nu relativt lågt, under 2 kg/ha och år sedan 2010. Detta har resulterat i en pågående återhämtning från försurning i skogsmarken.

Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 7-12 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast långsamt. Kvävenedfallet i länet överskrider de kritiska nivåer som antagits främst för att mot-verka förändringar av biodiversiteten för skog i Sverige, 10 kg kväve per hektar och år för lövskog och 5 kg kväve per hektar och år för barrskog. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. I dagsläget är nitrathalterna i markvattnet ännu låga men det finns en risk för att skogsekosystemet bygger upp ett kväveförråd som kan börja läcka om nedfallet fortsätter vara högt framöver.