Skogsskötsel och vattenkvalitet. En sammanställning av resultat från skärm- och bårdförsök inom SUFOR

Valet av skogsbruksmetoder har stor betydelse för avrinningsvattnets kvalitet. I denna rapport sammanställs resultat från mätningar av vattenkvalitet i markvatten på hyggen och i skärmar med och utan markberedning, nedfallmätningar på hyggen och i skärmar med olika skärmtäthet samt mätningar av vattenkvalitet och tillväxt i försöksområden med lövskogsbårder längs vattendrag. Resultaten från de tre skärmlokalerna Lönsboda, Asa och Siljansfors visar att skärmställningar kan reducera kväveutlakningen i föryngringsfasen kraftigt. Ingen förhöjning av kvävehalterna skedde efter skärmavvecklingen. Resultaten från en surveystudie i södra Sverige indikerade att en skärmtäthet på ca 200 träd per hektar helt förhindrar en förhöjning av kvävehalten i markvatten även i områden med högt kvävenedfall. Resultaten från försöken indikerar att markberedningens effekter på kväveutlakningen är små och bidraget till den totala kväveutlakningen på lång sikt är försumbar. Torrdepositionen är större i skog än på hyggen vilket kan innebära en högre försurningsbelastning i skärmar, men skillnaden mellan svaveldeposition i skärm och på hygge är av mindre betydelse med dagens låga deposition. Inga effekter på vattenkemin av lövbårder kring vattendrag kan säkerställas för de drygt åtta år som försöket pågått, men åtta år är för kort tid för att få svar på om lövbårder leder till vattenkemiska effekter till följd av annan kvalitet på förnan som når vattendraget. Tillväxten var betydligt lägre i lövzonerna än i granzonerna, men detta kan i viss mån motverkas genom att anlägga lövzoner direkt efter avverkning i stället för att gallra fram det.

Prenumerera på våra nyhetsbrev