Luftföroreningar i norra Sverige. Nedfall, halter och effekter. okt 1993 - september 1994

Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På dessa lokaler har nedfallet av svavel och kväve varit större än vad Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Inga tendenser till ökad, eller minskad, svavelbelastning har noterats under de tre senaste åren. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning antyder att innehållet av baskatjoner minskat på en tredjedel av lokalerna. Detta indikerar att markernas förråd av utbytbara baskatjoner minskat under den gångna treårsperioden, men kan också vara en fördröjd effekt av större försurningsbelastning åren före mätningarna startade. Luftens innehåll av svaveldioxid var lägre i Jämtlands län än på övriga mätplatser i Sverige medan innehållet av kvävedioxid var på samma nivå som i Värmlands och Västmanlands län. Ammoniakhalterna i Jämtland var jämförbara med lokalerna i Skaraborgs län.

Prenumerera på våra nyhetsbrev