Luftförorenignar i mellersta Sverige. Nedfall och effekter oktober 1992-september 1993.

Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1992 till september 1993 i sex län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 38 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Mätningarna har visat att nederbördens pH-värde som genomsnitt varit mellan 4,5 och 4,6. Svavelnedfallet som på samtliga lokaler var större än den kritiska belastningsgränsen varierade mellan 3,4 och 12 kg svavel per hektar och år. På grund av trädens upptag av kväve är det totala kvävenedfallet svårt att mäta men den kritiska belastningsgränsen för kväve överskreds på flertalet lokaler utom i nordvästra Värmland enbart genom våtdeponerat kväve. Våtdepositionen av kväve varierade mellan 2,6 och 8,5 kg per hektar. Markförsurningen har framskridit längst i Örebro län, där markvattnets pH-värden och innehåll av baskatjoner varit låga samtidigt som aluminiumhalterna varit höga. Med enstaka undantag har markvattnets innehåll av kväve varit lågt, beroende på att kväve är ett eftertraktat ämne och endast små mängder passerat skogens rotzon utan att tas upp av vegetationen.

Prenumerera på våra nyhetsbrev