Lakning av vedaska - en laboratoriestudie

Nedfallande luftburna föroreningar av svavel och kväve över Sverige, i kombination med en hög skogsproduktionen leder till en minskning av markens förråd av baskatjoner och mikronäringsämnen genom utlakning och upptag i biomassa. Dessa förluster kan kompenseras till exempel genom sprid-ning av vedaska, vilket innebär en återcirkulering av baskatjoner och näringsämnen. Eftersom olika askor har så skiftande egenskaper krävs praktiska och relativt enkla metoder för karakterisering som kan förutsäga effekterna efter spridning i skogen Denna studie beskriver en metod för lakning av vedaska som kan visa på ett troligt förlopp i fält avse-ende syraneutraliserande förmåga (ANC, acid neutralising capacity) och utlösning av näringsämnen. Den är också ett hjälpmedel vid utarbetandet av rutiner vid askproduktion så att slutprodukten har bästa möjliga egenskaper. Metoden bygger på upprepad lakning i laboratoriemiljö. Askans exponering för lakvätskan motsvarar flera decenniers nederbörd i fält. Med avseende på pH-höjande förmåga och ANC är askorna mer reaktiva i det korta perspektivet än kalkprodukterna. Mindre kornstorlek gav en större ANC. Kornstorleken hade mindre betydelse för askorna än för kalken. Askorna uppvisar varierande lakhastighet för olika näringsämnen. Kornstorleken har mindre betydelse för den totalt lakade mängden hos askorna än hos kalken.