Halter av svaveldioxid, sot och kvävedioxid i svenska tätorter vintern 1990-1991

Undantaget en något kallare november än normalt och en mycket kall period i inledningen av februari har vi haft ännu en mild vinter. Januari, som vanligtvis är en av de mest belastade månaderna ur luftföroreningssynpunkt, var t ex blåsig med några svåra stormar, varmare än normalt i södra Sverige och mycket varmare än normalt i Norrland. Årets mätning, den femte i ordningen, innefattande mätningar av svaveldioxid, sot och kvävedioxid i 51 tätorter, 40 av de deltagande kommunerna genomförde dessutom månadsvisa bestämningar av svaveldioxid och kvävedioxid vid vardera två platser på landsbygden i anslutning till respektive tätort. Det totala bortfallet av data från mätningarna i tätorterna var ca 4,5 % och för kommunernas mätningar på landsbygd ca 9 %. Den dos av luftföroreningar som den svenska befolkningen exponeras för har uppskattats och för NOx gäller att hälften av populationsdosen uppnås i städer med färre invånare än 50 000. Parallella NO2-mätningar med ny impregneringslösning visade att den nya lösningen i de flesta fallen orsakade en underskattning av halten med ca 10-15 %. Totalt redovisas spridningsberäkningar av SO2 och NOx för 16 tätorter i rapporten. De preliminära resultaten från besvärsundersökningens etapp II överensstämmer så här långt med resultaten från etapp I, dvs även dygnsvisa data uppvisar ett positivt samband mellan besvärsförekomst och främst NO2-halter.