Effekter på markvatten vid spridning av aska på skogsmark. Slutredovisning från ett 10-årigt dosförsök

Skogsstyrelsen program mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmark bygger i korthet på att behandla avrinningsområden med kalk och aska där den naturliga återhämtningsförmågan bedöms som otillräcklig eller att halten av surt och aluminiumrikt ytvatten är oacceptabelt hög. Inom försöksverksamheten bedrivs ett omfattande effektuppföljningsprogram. Bland annat ingår en specialstudie med syfte att jämföra olika askdoser och sorter med avseende på kort- (0-2.5 år) och långsiktiga (7.5-10 år) effekter på markvattenkemin i mineraljorden. I askförsöket jämförs fem behandlingar med varandra: tre olika doser av krossaska (1.5, 3 och 6 ton/ha), 3 ton/ha finmald aska och en blandning av 3 ton kalk och 3 ton aska/ha. Dessutom ingår två obehandlade referenser. Experimentet är ett parcell-försök i granskog på moränmark som upprättades 1993 i Asa Försökspark i norra Kronobergs län och som avslutades 2003. Behandling med aska och kalk har i de flesta fall tydliga effekter på markvattenkemin. Generellt har behandlingarna långsiktigt minskat surhetsgraden och ökat halten av baskatjoner i markvattnet på 50 cm djup. I de flesta fall har även aluminiumhalten (total) minskat. Initialt ökade väte- och aluminiumhalten, sannolikt på grund av jonbytesreaktioner i de övre marklagren. Behandling med 3 ton finmald aska har däremot orsakat ett surare markvatten. Två försöksled med behandling med samma asktyp (3 ton krossad aska) har i flera fall uppvisat motsägande resultat, vilket ger en stor spridning som i sin tur leder till att få effekter var statistiskt signifikanta och skilda från varandra. Skillnaderna i effekt med samma askdos kan inte enbart förklaras med vissa olikheter i markvattenkemi före behandling i de två försöksleden.

Prenumerera på våra nyhetsbrev