Miljökonsekvenser vid användning av ammoniak för att reducera utsläppen av kväveoxider

För att minska utsläppen av kväveoxider utnyttjas katalytisk eller icke-katalytisk reduktion av kväveoxider till kvävgas med ammoniak i avgaser från bl a energiproduktion. Genom att driva denna reduktion mot mer effektiv NOx-minsknng krävs större mängder ammoniak och sannolikt kommer större utsläpp av ammoniak till luft att erhållas. Ökade ammoniakhalter i rökgasen ger nackdelar i form av problem med restprodukten men eventuellt även i form av effekter i miljön. Eftersom kväveoxider och ammoniak har olika egenskaper vad gäller atmosfärkemi, depositionshastigheter mm är det inte självklart att man kan nöja sig med att studera hur det totala kväveutsläppet förändras. Genom att släppa ut ammoniak i stället för kväveoxider, kan ändrade förhållanden erhållas bl a vad gäller risker för försurning, kvävemättnad och oxidantbildning. Sett ur de flesta miljöaspekter - effekter av förhöjda NOx-halter, oxidantbildning, nationella - internationella utsläppsstrategier för kväve, etc - är NOx-rening med ammoniak enbart positiv. Den förhöjda kvävedepositionen av ammonium i närområdet, som blir följden av ammoniakutsläpp, jämfört med kvävedepositionen förorsakad av större mängder utsläppt NOx utan rening, kan i det lokala perspektivet ytterligare försura mark och bidra till skador på miljön, t ex skador på barrträd i skogsbryn. Bidragen är dock små och har sannolikt endast viss betydelse i områden som redan är starkt försurade och kvävebelastade. Lokalisering av anläggningar med ammoniakutsläpp bör ske till områden med låg svavel- och kvävebelastning.

Prenumerera på våra nyhetsbrev