Halter av svaveldioxid, kvävedioxid och sot i svenska tätorter vintern 1987-1988

I samarbete med 38 kommuner har IVL genomfört mätningar av svaveldioxid, kvävedioxid och sot i 39 svenska tätorter. Resultaten från 87/88 visar att varken dygns- eller halvårsriktvärden för ovannämnda ämnen överskridits på någon plats. I en ort tangerades riktvärdet för högsta tillåtna NO2-halt under ett dygn. Mätningarna visar att för SO2 och sot bestäms haltnivåerna i tätorterna i södra Sverige till stor del av de regionala bakgrundshalterna. Även i norra Sverige har det regionala bidraget avsevärd betydelse för SO2-halterna. För NO2 är de lokala utsläppen helt dominerande i Sverige. De lokala utsläppen synes även ha stor betydelse för sothalterna i Norrland. Kvävedioxidhalterna samvarierar med fordonsemissionerna i respektive tätorter. Däremot finns inga enkla samband mellan halt och emission för SO2 och sot. Vinterhalvårsmedelvärdena för SO2 var lägre 87/88 jämfört med 86/87 för nästan samtliga tätorter. Detsamma gäller även för NO2 med ett par undantag. För sot kan inte någon motsvarande förändring i haltnivåerna mellan åren observeras. Några episoder med långdistanstransporterad luft har studerats. Vid dessa har bakgrundshalter av SO2 på upp till 60 µg/m3 observerats. Vid dessa tillfällen ger bakgrundshalten ett dominerande haltbidrag till tätorternas SO2- och sothalt. Vid ett par tillfällen har även norra Sverige berörts av långdistanstransporterade luftföroreningar. Vid sådana tillfällen synes transport från öster och sydost vara av stor betydelse. Urbanprojektet avsåg från början endast åren 86/87 och 87/88. Projektet fortsätter dock vintern 88/89 och då i ökad omfattning. Sammanlagt 54 tätorter övervakas för närvarande i detta projekt.