Återvinning och återanvändning för allt vad tygen håller
Produktion och handel med kläder utgör en av världens största branscher. Dess avtryck på miljön är betydande. Och konsumtionen bara växer. I Sverige köper vi i snitt 13 kilo kläder per person och år.
Modeindustrin gör stora avtryck på miljön. Bomullsodling kräver mängder av bekämpningsmedel och extremt mycket vatten. För att tillverka en enda t-shirt går det åt 1 800 liter vatten och det uppstår klimatutsläpp motsvarande tre kilo koldioxid. Samtidigt är över hälften av all textil syntetisk med fossilt ursprung och känns igen under namn som akryl, polyester och nylon.
– Svenskarna konsumerar nu ungefär 13 kilo textil per person och år, vilket är nästan 30 procent mer än år 2000. Bara en liten del av textilierna samlas in till återanvändning eller materialåtervinning och hela åtta kilo kastas i hushållssoporna. Ett av flera problem är att det fortfarande saknas effektiva processer för sortering och materialåtervinning av textilfibrer. Merparten av alla avlagda kläder i Sverige förbränns, säger Maria Elander på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Teknik för återvinning av textilfibrer
Men intresset för att skapa cirkulära och mer hållbara värdekedjor för textil växer. Flera stora modehus har infört klädinsamling i sina butiker och andrahandsmarknaden för kläder och hemtextilier har ökat stadigt. Även tekniken för att återvinna textilfibrer går framåt, där en rad olika initiativ utvecklar och undersöker processer för att materialåtervinna textilfiber så att de kan användas för produktion av nya textilier.
– Ett problem idag är att det samlas in för lite textilier. Så en av utmaningarna är att få tillbaka mer begagnade textilier i kretsloppet. Att så lite samlas in beror delvis på att konsumenterna inte alltid vet hur och var de kan lämna in sina avlagda kläder och hemtextilier, men kanske främst på att många tycker att det är lite besvärligt. Det måste vara lätt att göra rätt, säger Maria Elander, som koordinerar IVL:s arbete inom textilområdet.
Tre stora textilprojekt
Under 2015 deltog IVL i tre större textilprojekt: Nordic textile reuse and recycling commitment på uppdrag av Nordiska Ministerrådet, Vinnovafinansierade Svensk Innovationsplattform för Textilsortering – Siptex och Mistra Future Fashion. Inom Nordic textile reuse and recycling commitment undersöks hur certifiering av textilinsamling kan bidra till ökad transparens och en mer hållbar hantering av textilavfall. Ett certifieringssystem som garanterar att insamlingen sker av en seriös insamlare som uppfyller kvalitetskriterier ökar trovärdigheten och därmed också acceptansen för textilinsamlingen. Om allt går enligt plan kan ett sådant system driftsättas i slutet av 2016.
Av de kläder och hemtextilier som samlas in idag sorteras en del för återanvändning och säljs i svenska secondhandbutiker, medan en del av de textilier som samlas in i Sverige exporteras utomlands. Där sorteras textilierna både för återanvändning och för materialåtervinning. Textil som materialåtervinns går i dag i första hand till stoppning i bildörrar, madrasser och isolering.
– De textilier som samlas in i dag sorteras manuellt. Men det är svårt att sortera kläder och andra textilier för materialåtervinning, bland annat eftersom en ökande andel består av blandmaterial. Textilier kan ha tryck eller innehålla kemikalier som gör dem olämpliga eller svåra att materialåtervinna. De som sorterar är duktiga och snabba, men för att kunna hantera stora mängder textil med hög precision som lämpar sig för fibertill-fiber-materialåtervinning krävs industriella och automatiserade sorteringsprocesser, säger Maria Elander.
Under 2015 genomfördes därför första fasen av det IVL-ledda projektet SIPtex som undersöker möjligheterna för en automatiserad textilsortering. Projektet har i liten skala testat teknik, där optiska sensorer känner av olika materialslag. Det är samma sorts teknik som används när man sorterar förpackningar, här i ett nytt sammanhang. SIPtex har visat att automatiserad textilsortering har potential att ge både hög utsorteringsgrad och en hög renhet i de utsorterade textilfraktionerna.
Dialog med modeföretag och återvinnare
– Vi vill hålla textilfibrerna så länge och på en så hög nivå som möjligt i kretsloppet. Först när det inte går att göra nya textilier av dem, då kan det få bli till stoppning i bildörrar, säger Maria Elander.
Resultaten har hittills varit lovande och förhoppningen är att kunna fortsätta i större skala. Men för att få en cirkulär ekonomi måste hela kedjan fungera. En aktiv dialog med både modeföretag och materialåtervinnare är avgörande.
Hanna Ljungkvist arbetar tillsammans med Maria Elander med IVL:s insatser i andra fasen av Mistra Future Fashion. Här ligger tonvikten på policyfrågor och nya affärsmodeller för att stimulera återanvändningen och återvinningen av textil. De största utmaningarna för en effektiv textilåtervinning, menar hon, ligger i återvinningstekniken, hanteringen av kemikalier i textil och hanteringen av blandmaterial.
Återvinning borde börja redan i designskedet
– Det finns nästan inga rena textilier i dag eftersom det är begränsande för modebolagen att designa plagg av bara en fibersort, och det är svårt att kontrollera klädernas innehåll av kemikalier. Av miljö- och hälsoskäl ser man helst att vissa kemikalier försvinner ur kretsloppet, och de ställer också till det i själva återvinningsprocessen, säger Hanna Ljungkvist.
I den bästa av världar börjar återvinningen redan i designskedet, med materialval som kan fortsätta i kretsloppet.
– Det finns många hinder och flaskhalsar på vägen mot en hållbar textilkonsumtion. Just nu är det billigare att odla ny bomull än att använda återvunna textilfibrer. Branschen är komplex och omställningen kommer ta tid. Men det är ett spännande område och det händer mycket både på gräsrotsnivå och i branschen
Prenumerera på våra nyhetsbrev