Tillståndet i skogsmiljön i Skåne län

I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Skåne län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet.

Sammanfattning

Krondroppsnätet är ett mätprogram som under tre decennier har följt utvecklingen av nedfall av luftföroreningar i skogen och dess effekter på luft, växtlighet, mark och vatten. Krondroppsnätet omfattar idag 64 provytor fördelade över hela Sverige, och åtta av dessa ytor ligger i Skåne län. Den längsta mätserien är 27 år. I länet finna fyra granytor (Maryd, Stenshult, Hissmossa och Arkelstorp), två bokytor (Kampholma och Baldringe) och en tallyta (Falsterbo). Dessutom görs öppet fält-mätningar vid Videlycke. Markvatten mäts på sju platser, krondropp på sex platser, öppet fält på fyra platser och lufthalter samt torrdeposition mäts vid två platser. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar i länet under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till resultaten från tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet.

Svavelnedfallet till skog i Arkelstorp och Västra Torup/Hissmossa har minskat från omkring 20 kg per hektar och år (exklusive havssalt) omkring 1990, till 2 kg per hektar och år eller mindre. De senaste två åren var dock nedfallet högre, omkring 3-4 kg per hektar, och denna förhöjning före¬kommer även på andra mätplatser i länet. Nedfallet på öppet fält var avsevärt lägre än nedfallet via krondropp under de första 10 årens mätningar, men skillnaden har avtagit efter dess. I Västra Torup/ Hissmossa, där långa tidsserier med mätningar över öppet fält finns, uppmäts nu ingen skillnad. Granytorna Stenshult och Maryd i söder är de ytor som tog emot mest svavelnedfall under 2014/15, 6 respektive 4 kg per hektar. I Stenshult har svavelnedfallet via krondropp varit ungefär dubbelt så högt som på öppet fält de senaste åren, vilket visar på hög torrdeposition.

Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogs-ytorna, har varierat mellan 7 och 17 kg per hektar och år i Västra Torup/Hissmossa, som är den plats där mätningar pågått längst (27 år), med enstaka års uppehåll. Ingen tidstrend har kunnat påvisas. Nedfallet på öppet fält har generellt varit högre än via krondropp, vilket kan förklaras av upptag i trädkronorna. I Stenshult, där nedfall på öppet fält mätts de fyra senaste hydro¬logiska åren, har dock förhållandena varit de omvända, med mellan 11 och 17 kg kväve per hektar och år på öppet fält och mellan 17 och 22 kg per hektar och år i krondropp. Detta indikerar att torr¬depositionen av kväve i Stenshult är stor, avsevärt större än upptaget i trädkronorna. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve låg på mer än 15 kg per hektar för de två senaste åren. Detta är långt över den kritiska belastnings¬gränsen för skogsmarken i Sverige, 5 kg N/ha/år, som baseras på effekter på markvegetation.

Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskande halter av svavel i markvattnet i Arkelstorp och Kampholma, som är de ytor som har långa tidsserier. Både Arkelstorp och Kampholma visar på återhämtning från försurning, med signifikanta ökningar av pH och syraneutraliserande förmåga (ANC). Förhöjda nitrat¬kväve¬halter i markvattnet har uppmätts i sex av de sju ytorna, och endast i bokytan i Kampholma har halterna varit låga hela tiden. Detta visar på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemen kan ta upp på många håll i Skåne. Stenshult, som uppvisat högst kvävenedfall, är den yta där också halterna av nitratkväve i markvattnet varit som högst, upp till 18 mg/l.

This report is only available in Swedish.

Prenumerera på våra nyhetsbrev